Entreprenörsanda, är det fråga om mod?

Kan vem som helst bli entreprenör? Vad fodras för att våga ta steget?
Vem är direkt olämplig? Vem skulle aldrig ta steget? Handlar det om arv?
Måste alla som blir detta ha kontakter först?

Många frågor som inte är så lätta att besvara och som troligen besvaras annorlunda av den som är entreprenör, den som tänker bli det eller den som aldrig skulle våga ta steget.

Men jag tror och då kommer det från en som aldrig varit det. Att bli entreprenör bör vara en chansning på att en idé kan bli lönsam. Något slag av kontakter måste finnas då entreprenörskap oftast, om inte alltid, innebär någon slags försäljning.

Någon annan måste betala det som jag producerar för att en inkomst ska komma in. Entreprenörskap innebär att man bör tjäna pengar och då till så stor del att det går att leva på.

Det bör även finnas riskkapital då jag inte tror att inkomsten kommer automatiskt redan från en dag till en annan. Det handlar ju knappast om tur, som i spel där man kan bli mångmillionär från den ena dagen till den andra.

Vem är då lämplig? Jag anser att det är den som har en vilja av stål och som kreativt går vidare även vid motgång. Då kan vinsten komma. Det är ingen garanti men möjligheten ökar till ett lyckat entreprenörskap.

Man bör vara optimist. Pessimisten ska kanske tänka sig för innan denne börjar med något eget. Självuppfyllande profetior är vanliga. Om man tror att man misslyckas så misslyckas man ofta. Tror man att man lyckas, lyckas man oftare men självklart inte alltid.
Lite tankar om entreprenörskap blev det denna gång. Hoppas någon blev road.