Artemisprogrammet (följ länken här för att läsa mer om vilka uppskjutningar som planeras över tid och dessas uppdrag) är ett projekt vars mål är att sända människor till månen. Men det kan även vara det sista programmet med en mänsklig besättning. Billigare och mer säkert är att vid resa till ex Mars är att sända robotar.
Neil Armstrong tog sitt historiska "ett litet steg" på månen 1969. Och bara tre år senare skedde det sista av Apollouppdragen.
Därefter har hundratals astronauter sänts upp i
rymden men då till den internationella rymdstationen. Ingen människa har sedan 1972
farit mer än några hundra kilometer från jorden.
Det USA-ledda Artemis-programmet syftar dock till
att åter sända människor till månen under 2020 talet. Artemis 1 som är på väg
tillbaka till jorden just nu är en del av i den första testflygning runt månen.
De mest relevanta skillnaderna mellan Apollo-eran
och mitten av 2020-talet är en otrolig förbättring av datorkraft och robotik.
Dessutom kan supermakts rivalisering inte längre motivera massiva utgifter, som
i det kalla krigets konkurrens med Sovjetunionen (eller kan det detta med
Ryssland i våra dagar (min anm.)).
I Artemis-uppdraget använder NASA:s helt nya
rymduppskjutningssystem. Raketen är den mest kraftfulla raketen någonsin och
har likheter med Saturn V-raketerna som skickade ett dussin Apollo-astronauter
till månen. Liksom sina föregångare kombinerar Artemis-boostern flytande väte
och syre för att skapa enorm lyftkraft innan den faller i havet, för att aldrig
mer användas. Varje lansering har en beräknad kostnad på mellan 2 -4 miljarder
dollar.
Framsteg inom robotutforskning exemplifieras av
sviten av rovers på Mars, där Perseverance, NASA:s senaste prospektör, kan köra själv genom stenig terräng med endast begränsad vägledning från jorden.
Förbättringar av sensorer och artificiell intelligens (AI) kommer ytterligare
att göra det möjligt för robotarna själva att identifiera särskilt intressanta
platser, varifrån de kan samla prover för att sända tillbaka till jorden.
Inom de kommande ett eller två decennierna kan
robotutforskning av Mars-ytan vara nästan helt autonom där mänsklig närvaro bara
ger en mindre fördel. På liknande sätt kräver ingenjörsprojekt – som astronomers
dröm om att bygga ett stort radioteleskop på månens baksida detta fritt från
störningar från jorden och oberoende av mänskligt ingripande. Sådana projekt
kan helt och hållet konstrueras av robotar.
Istället för astronauter, som behöver en välutrustad
plats att bo på om de behövs för ett byggnadsändamål, kan robotar stanna
permanent på sin arbetsplats. På samma sätt om brytning av månjord eller
asteroider för sällsynta material blir ekonomiskt lönsamt skulle detta kunna
göras billigare och säkrare med robotar.
Robotar skulle också kunna utforska Jupiter,
Saturnus och deras månar med små extra kostnader eftersom resor på flera år
utgör lite mer utmaning för en robot än den sex månader långa resan till Mars.
Kanske
robotar är framtiden för utforskning av vårt solsystem. De behöver inte föda
som människan. Kanske även utomjordiska besök (om de finns) har besättningar av
robotar.
Bild wikimedia. En liten robot på ISS. Originalet är
en NASA-bild.
