Tre fysiker vid Ohio State University anser att
svarta hål är som strängar med en omättlig aptit för att dra åt sig materia.
Den klassiska teorin om svarta hål är att det är ett
objekt med en horisont (gräns) där materia som passerar in i denna inte kan
undfly igen.
Denna gräns varifrån tid och rum inte finns och
inget kan fly (ej heller ljus) är ett
tomt område varifrån materia pressades in mot dess lilla otroligt fasta
kärnpunkt.
Med strängteorin inblandad istället är det svarta hålet enligt ovanstående forskare mer
som en planet. Massan i planeten spridd sig över helheten och det finns ingen
horisont (gräns på början av det svarta hålet). Det finns med andra ord ingen gräns utöver därifrån
något får kontakt och fångas in om man vill se detta som hålets gräns.
Med strängteorin är det svarta hålet en planet uppbyggd
av strängar utan gräns vilket efterhand ökar i omfång.
Tankarna känns igen från vissa teorier där man säger
att svarta hål slukar allt och varandra och kanske till slut hela universum och
blir ett enda svart hål efterhand och blir allt starkare och större för att dra in materia och ljus.(min anm)
Mathur och hans kollegor publicerade första gången
sin strängteori 2004.
Under 2012 hävdade forskare vid University of California
Santa Barbara att ett svart hål är omgivet av en "brandvägg" som
skulle bränna upp den som kom in i denna innan den hade en chans att konsumeras av det svarta hålet.
Deras beräkningar beskrivna i Journal of High Energy
Physics - visade sannolikheten för att materien brändes innan den går in i ett
svart hål blir mindre när ett svart hål blir större. Detta är en teori som jag
anser långsökt och för mig mycket otrolig för att vara sann.
Växande svarta hål över tid är dock något jag kan se
som mycket möjligt och sanning. Men inget kan med säkerhet sägas om vad som är
sant eller falskt.
