Var går gränsen mellan stjärna och brun dvärg?

 

Bruna dvärgar kallas objekt som har en massa mindre än de lättaste stjärnorna men större än de tyngsta gasjättarna. Bruna dvärgars massa är för låg för att kärnreaktioner av väte skall komma igång och därför kallas de misslyckade stjärnbildningar eller bruna dvärgar. Däremot antas där kunna fusionera deuterium och förbränning av litium kunna ske vilket avger ett svagt synligt ljus. Bruna dvärgar antas ha en övre massgräns på ungefär 75–80 jupitermassor.

I dem smälts det samman (relativt) små förråd av Deuterium. Denna process är mindre effektiv och ljuset från bruna dvärgar blir därför mycket svagare än det från stjärnor. Det är därför forskare kallar dem "misslyckade stjärnor.

" Vi vet dock inte exakt vad massgränsen är för bruna dvärgar som gör att de kan särskiljas från stjärnor med låg massa där väte förbränns i många miljarder år. En brun dvärg har en kort brinntid och övergår därefter till en kyligare existens," påpekar Nolan Grieves, forskare vid Department of Astronomy at the UNIGE's Faculty of Science i Geneve och  studiens huvudförfattare han tillägger " Hittills har vi bara exakt karakteriserat cirka 30 bruna dvärgar",

Bland dessa bruna dvärgar har det internationella teamet koncentrerats på fem stycken som identifierats med hjälp av Transiting Exoplanet Survey Satellite (TESS). Dessa fem är TOI) - TOI-148, TOI-587, TOI-681, TOI-746 och TOI-1213. De kallas "följeslagare" eftersom de kretsar runt en stjärna. De har en rotationsbana med perioder på 5 till 27 dagar runt sin sol och radie mellan 0,81 och 1,66 gånger Jupiters och är mellan 77 och 98 gånger mer massiva än Jupiter. Detta placerar dem på gränsen mellan bruna dvärgar och stjärnor enligt vår nuvarande klassificering. Något som gör dem än mer intressanta. Ännu vet vi inte om de ska klassificeras som små stjärnor eller bruna dvärgar.

Bild på hur en brun dvärg ser ut. Bild vikimedia.

Gränslöst eller gräns varifrån materialintag i svarta hål uppstår

Tre fysiker vid Ohio State University anser att svarta hål är som strängar med en omättlig aptit för att dra åt sig materia.

Den klassiska teorin om svarta hål är att det är ett objekt med en horisont (gräns) där materia som passerar in i denna inte kan undfly igen.

Denna gräns varifrån tid och rum inte finns och inget kan fly (ej heller ljus)  är ett tomt område varifrån materia pressades in mot dess lilla otroligt fasta kärnpunkt.

Med strängteorin inblandad  istället är det svarta hålet enligt ovanstående forskare mer som en planet. Massan i planeten spridd sig över helheten och det finns ingen horisont (gräns på början av det svarta hålet).  Det finns med andra ord ingen gräns utöver därifrån något får kontakt och fångas in om man vill se detta som hålets gräns.

Med strängteorin är det svarta hålet en planet uppbyggd av strängar utan gräns vilket efterhand ökar i omfång.

Tankarna känns igen från vissa teorier där man säger att svarta hål slukar allt och varandra och kanske till slut hela universum och blir ett enda svart hål efterhand och blir allt starkare och större för att dra in materia och ljus.(min anm)

Mathur och hans kollegor publicerade första gången sin strängteori 2004. 

Under 2012 hävdade forskare vid University of California Santa Barbara att ett svart hål är omgivet av en "brandvägg" som skulle bränna upp den som kom in i denna innan den hade en chans att  konsumeras av det svarta hålet.  

Deras beräkningar beskrivna i Journal of High Energy Physics - visade sannolikheten för att materien brändes innan den går in i ett svart hål blir mindre när ett svart hål blir större. Detta är en teori som jag anser långsökt och för mig mycket otrolig för att vara sann.

Växande svarta hål över tid är dock något jag kan se som mycket möjligt och sanning. Men inget kan med säkerhet sägas om vad som är sant eller falskt.

Var går gränsen mellan en planet och brun dvärg?

När ska man klassificera en himlakropp som en brun dvärg eller som en planet av slaget gasjätte? Alternativt när ska en gasplanet ses som en brun dvärg? I vårt solsystem har vi fyra gasplaneter eller gasjättar. Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus.

En brun dvärg är en misslyckad stjärnbildning där kärnreaktionerna och massan inte räckte till för stjärnbildande.

Ser vi på Jupiter vår största gasplanet kunde den blivit en brun dvärg om den varit ca 10 gånger större.

Jupiter har till skillnad mot en brun dvärg även en stenkärna vilken dragit till sig gas vid bildandet av vårt solsystem. En brun dvärg har gas som kollapsat med hjälp av gravation till vad den är och ingen stenkärna. Här finns inte metall likt det finns i gasplaneters kärna.

Klassificering av rymdens objekt pågår för fullt därför ska gränsdragning dras mellan olika objekt. 

Bilden visar vår sol en röd stjärna, en brun dvärg, en gasplanet och Jorden bilden kommer från NASA.

Hur länge klarar en människa en vistelse i rymden utan att bli tokig.

Citat: Den amerikanska astronauten Scott Kelly och den ryska kosmonauten Michail Kornienko lyfte på fredagskvällen från kazakstanska Baikonur i en rysk Sojuzraket.

De två ska spendera nästan ett helt år, 342 dagar, på den internationella rymdstationen ISS. Vistelsen är ett halvår längre än de vanliga ISS-besöken och kommer att ge forskare möjligheten att undersöka hur kroppen reagerar på tyngdlöshet under mycket långa tider. Slut citat.

Hur länge klarar en människa en vistelse i rymden utan tyngdlagens kraft vilken kroppen är anpassad för? Vi har sett hur astronauter vilka återvänt haft balansproblem när de kommit tillbaks. Muskler förtvinar.

Säkert kan i framtiden konstgjord tyngdkraft konstrueras i rymdfarkosterna. Tyngdlösheten bekämpas.

Men vad som är betydligt allvarligare för långa rymdfärder är den psykiska pressen av isolation och instängdhet. För att inte tala om omöjligheten av att vid behov avbryta färden och komma tillbaks till Jorden.

Här kan ingen teknik vara ersättningen. Jag ser detta som omöjligt att leva under innan det i en eventuell framtid kan konstrueras jätterymdskepp av samhällskaraktär likt de som finns i sf-litteraturen.

Lika verklighetsfrämmande är det att tro att de som nu anmält sig för enkelbiljett till Mars i framtiden inte kommer att ångra sig efter en tid på Mars.

Hur lågt kan moderaternas människosyn sträcka sig innan även deras anhängare säger stopp?

En rapport om hur nöjda eller missnöjda svenska folket är då det gäller socialförsäkringarna har publicerats, se länk för hela rapporten.

Sympatierna från moderata väljare var mer positiva 2008 än 2004. Med andra ord ansåg dessa att segregationen av arbetslösa ekonomiskt var bra. Med andra ord ansåg de även att utförsäkringen av sjuka var bra.

Nu har några få moderater ändrat sig, troligen är det sådana som har drabbats själva av ovanstående försäkringar. Det fanns ju, och finns, troligen vanliga medelsvenskar med arbete i vanliga låglönebranscher som röstat på och anser sig vara moderater.

Frågan är var smärtgränsen går, den gräns där moderater börjar må dåligt när de får insikt av hur deras ”arbetslinje” drabbat medmänniskan som ingen anställer eller som är sjuklig. Jag tror inte att de flesta av denna ideologi eller övriga borgerliga ja-sägare till moderaternas ideologi är hur känslokalla som helst. Men jag kan ha fel.

Socialdemokraterna bör och ska skämmas. Inte över att de enligt rapporten är missnöjda med socialförsäkringarna av idag. Men över att de var nöjda när dessa förändringar som knäckte medmänniskor infördes av alliansen.

Detta står även i rapporten. Om partiledningen ansåg detta låter jag vara osagt men sympatisörerna var i majoritet som ansåg detta. Fördomarna mot sjuka och arbetslösa - vilka spreds av moderaterna och övriga ja-sägare till moderaternas politik (övriga borgerliga partier) - togs upp av de arbetande som sanning.

Detta visar på hur ett samhälle kan omformas när och om staten bekräftar propagandamässigt människors fördomar mot sina medmänniskor.

Vi har sett det historiskt och vi ser det idag.

Sverige är ett bra exempel på hur det lyckats att få fördomar att ses som sanning.

Utöver ovanstående har det lyckats att få många att tro att jobbskatteavdrag skapar fler arbetstillfällen.

Hur långt kan mantrat ”arbetslinjen” skärpas innan smärtpunkten är nådd i det svenska samhället och protesterna kommer av lite grövre slag än mumlandet idag i media?

Ja, hur långt kan alliansens mantra ”arbetslinjen” skalla innan människor förstår dess ondska och dolda agenda? Det finns ingen begreppstolkning av begreppet utan det skallar som motsats till bidrag till ickeföretagare. Men a-kassa m.m. är en rättighet i ett samhälle där arbeten inte kan ges eller erbjudas till alla.

Att då skambelägga de som inget arbete har ekonomiskt och fördomsfullt är en skam för de som gör detta! Politiker som man skrattretande kan se och höra skalla ut ordet ”arbetslinjen” i alla slag av möjliga och omöjliga diskussioner eller svar på reportrars frågor där begreppet bara låter som ett mantra utan sammanhang i diskussionen eller svaret på en fråga.

Vad är då den så kallade arbetslinjen? Jo, en linje där man skapar fler arbetssökande genom att utförsäkra sjuka till arbetssökande, sjuka och ekonomiskt misshandla o förödmjuka arbetslösa.

Citat: Arbetslinjen ligger fast. Och drivkrafterna ska stärkas. Det är huvudbudskapet i den budget som finansminister Anders Borg nu presenterat.

Det betyder också att inriktningen på den hårt kritiserade sjukförsäkringen kommer att ligga fast, eftersom den tillsammans med försämringarna i a-kassan utgör arbetslinjens kärna. Slut citat.