Nya fantastiskt formade skivor omkring stjärnor fotograferade från Chile

Nya bilder har kommit in från instrumentet SPHERE vid ESO:s Very Large Telescope i Chile. Bilderna visar de dammiga skivorna runt unga närliggande stjärnor i större detalj än vad som tidigare varit möjligt.

Detaljrikedomen får stjärnorna att visa upp sig i en bisarr mångfald av former, storlekar och strukturer vilka bland annat kan bero på att planeter håller på att bildas i banor runt dem.

SPHERE:s  uppgift är att hitta och studera stora exoplaneter som går i banor runt närliggande stjärnor. Instrumentet är även ett av dagens bästa till att avbilda skivorna runt unga stjärnor där planeter kanske bildas.

Att kunna studera sådana skivor är intressant för forskare med intresse för att undersöka kopplingarna mellan skivornas egenskaper och hur planeter bildas.

SPHERE har även upptäckt en kantställd skiva omkring stjärnan GSC 07396-00759 en av flera stjärnor i ett system ingående i stjärngruppen  DARTTS-S. Skivan verkar ligga längre fram i sin utveckling än den gasrika skivan vilken omsluter T-Tauri-stjärnan i samma system fastän de är åldersmässigt lika,

Denna mystiska skillnad i skivornas evolutionära tidsskalor hos två stjärnor som är lika gamla är ytterligare en anledning till varför astronomer är intresserade av att få reda på mer om dessa skivformationer och vilka egenskaper de har.

Bilden är en teckning av en T-Tauristjärna 

Stjärnan S-2 finns kusligt nära Vintergatans svarta hål i sin bana.

Saggitaurius A är namnet på det svarta hål som finns i centrum av Vintergatan. Hålet har en massa motsvarande fyra millioner solar av vår sols storlek. För kort tid sedan kunde man se ett stort gasmoln störta in mot hålet.

Vi vet att det finns ett antal stjärnor som kretsar i det svarta hålets närhet. Om dessa har planeter eller livsdugliga sådana vet vi inte. Men nog skulle det vara kusligt om vår sol med Jorden funnits nära ett slukande svart hål.

En av dessa stjärnor har  namnet S-2. En relativt ung stjärna med en massa 15 gånger större än vår sol. 26 000 ljusår från oss och detta är även avståndet till centrum av galaxen från oss räknat och även ungefär avståndet till vår galax svarta hål.

Under detta år kommer S-2 åter att vara som närmst det svarta hålet i galaxens centrum. S-2 rundar det svarta hålet vart 15:e år i en bana som är 300 miljarder km i omkrets.

Vi ska tänka på att det svarta hålet är mycket massivt så det är ingen lång bana om vi ser det så. Inte långt från hålet heller. Den elliptiska banan är inte längre från det svarta hålet än Neptunus ligger från vår sol.

Kusligt nära när det handlar om ett svart hål. Än mer kusligt om det finns planeter med liv omkring stjärnan.

Om ni önskar se hur S-2 rör sig runt hålet koppla upp dig med denna länk där det finns en filmsnutt som visar detta.

Bilden visar banan runt det svarta hålet.

En katastrof inträffade för 13000 år sedan.

Vi har alla läst om meteoritnedslaget för 65 miljoner år sedan i Mexiko. Efter den händelsen uppstod fibulavintern med effekten av att stora delar av Jordens djurvärld dog ut. Dinosaurierna var några av de raser som försvann den gången.

Men för bara 13000 år sedan skedde en annan katastrof. Kometnedslag vilka startade bränder i Nord - Sydamerika, Västeuropa och västra Asien. Moln av aska förmörkade solen och klimatets kyla blev snart döden för mastodonter och mammutar mfl arter. En ny fibulavinter uppstod.

Träkol har hittats på många platser efter denna stora brand som svepte utan kontroll runt Jorden.

Spår av branden finns även i Antarktis iskärnor. Kometmolnet som svepte runt Jorden den gången släppte ner glödande sten och grus runt hela Jorden under sin svepande gång runt vår planet.

Man kan bara tänka sig hur fruktansvärt det måste ha sett ut för de människor som levde då. Säkert ansågs det som gudarnas straff och människooffer mm florerade troligen bland de förfäder vi då hade.

Bilden är från Cueva de las Manos (på svenska: Grottan med händerna) ligger vid Río Pinturas i Patagonien, Argentina. Tiden då dessa händer var levande människors från tiden då katastrofen ovan nämns.

Vi är naturligt skyddade från rymdens faror av många skilda naturliga skyddsmekanismer.

Vi vet att det finns bälten exempelvis Van Allenbältena runt vår planet vilka skyddar oss från den farliga strålningen från rymdens djup. Ett skydd vilket samlar den livsfarliga strålningen från rymden men även lätt slår ut elektroniken i rymdfarkoster när de går upp o ner  genom bältena. Kanske det inte är meningen att människan ska fara ut från planeten Jorden med sina attiraljer.

Vi har även ozonskiktet vilket stoppar en stor del av den för oss farliga uv-strålningen från solen.

Men nu har ytterligare ett skydd hittats vilket vi inte visste helt hur det fungerade. Ett skydd mot asteroider.

Skyddet är vår egen atmosfär. När en sten av inte alltför stor storlek kommer in i hög hastighet i denna blir lufttrycket mot densamma så högt att luft tränger in i stenens små ihåligheter och trycket blir då i stenen så högt att den sprängs i små bitar vilka kan explodera i sin tur.

Detta gör att de asteroider som verkligen når Jordens yta är betydligt mindre än de var när de trängde in i vår atmosfär och skadeverkningarna eller farorna från dem har minskats drastiskt.

Merparten av dem är helt utplånade. Nog är skydden runt vår planet både effektiva och tankeväckande. Är allt en slump? Jag är övertygad om att det inte är det.

Bilden visar Jorden med jordiska satelliter runt sig. Bilden är från NASA en bit bort ses månen

Hur många visste att vi lever i ett hål i universum?

Tomhet är vad det är. I närområdet av vår galax. I andra delar av universum ligger galaxerna mycket tätare och närmre varandra.

I följande artikel från University of Wisconsin-Madison (varifrån citatet nedan också kommer) görs liknelsen att vi lever i ett hål av universum som kan ses som hålet i en ost.

Citat: Strukturen på kosmos är schweizerost-liknande i den meningen att den är sammansatt av ”normal materia” i form av håligheter och trådar. Trådarna består av superhop och galaxhopar, som i sin tur består av stjärnor, gas, stoft och planeter. Mörk materia och mörk energi, som ännu inte kan observeras direkt, tros utgöra cirka 95 procent av innehållet i universum." Slut citat.

Vi med vår Vintergata finns i ett hål eller tomrum i universum.

Spännande? Ja jag tycker det. Vad är universum egentligen och hur och varför finns det? För att inte fråga sig varifrån kommer det och dess materia? Det enda som är säkert är att vi upplever att det finns. Men det förklarar inget då vi inte ens vet säkert varför vi finns eller varför just du kan tänka o uppleva i just denna tid och varför och vad en människa är?