Ovan ses den svagt lysande spiralgalaxen UGC 11105
som finns cirka 110 miljoner ljusår från jorden i stjärnbilden Herkules. Bilden
är tagen av NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble.
Astronomer har olika sätt att kvantifiera hur ljusa
himlakroppar är. Skenbar magnitud är en av dessa metoder. Den beskriver hur
ljust ett objekt verkar för en observatör på jorden vilket inte är samma sak
som att mäta hur ljust ett objekt faktiskt är; eller dess inneboende
ljusstyrka. Den skenbara magnituden beror
i hög grad på ett objekts närhet till jorden.
För att bättre förstå vad skenbar magnitud är så är
exemplet gatlyktor lämpligt. Varje lyktstolpe avger lika mycket ljus, men
ljuset från en gatlykta närmare dig ses mycket starkare än ett ljus flera
kvarter bort. Detta fastän varje gatlykta har samma ljusstyrka är var och ens skenbara
ljusstyrka annorlunda beroende på avståndet till betraktaren. Samma sak gäller
stjärnor (vi tänker då stjärnor med samma
ljusstyrka inte stjärnor av skilda storlek mm).
UGC 11105 har en skenbar magnitud eller ljusstyrka,
på cirka 13,6 i det ljus som våra ögon är känsliga för, så kallat synligt (optiskt
ljus). Men bilden ovan innehåller också ultraviolett data vilket gör att vi kan
se våglängder bortom de som det mänskliga ögat kan se. På grund av sin närhet
och vårt perspektiv här på jorden verkar solen vara cirka 14 tusen biljoner
gånger ljusare än UGC 11105, trots att UGC 11105 är en hel galax innehållande
miljarder stjärnor. Hubbles känslighet och läge ovanför jordens
ljusförvrängande atmosfär gör det möjligt för Hubble att upptäcka
utomordentligt ljussvaga objekt i synligt ljus, ultraviolett ljus och en liten
del infrarött ljus (infrarött ljus däremot ses mycket bättre med James
Webbteleskopet som är speciellt teleskop för detta lag av ljus).
Bild https://science.nasa.gov
ljus både synligt och ultravioletta
våglängder utgör denna bild från rymdteleskopet Hubble av spiralgalaxen UGC
11105. ESA/Hubble och NASA, R. J. Foley (UC Santa Cruz)
