Google

Translate blog

lördag 6 september 2008

Kråksång och nationens sammanbrottsidé.


Att kråkor minns en människa som varit elak mot den behandlar dagens artikel jag
här tar upp.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=821486
Men inte är det konstigare att en kråka minns detta än, som det sägs i artikeln, att elefanter gör det. Säkert är detta något alla djur gör, minns sina plågoandar, därför att det är en överlevnadsinstinkt. Skulle ett djur inte lära sig nya faror skulle de snart gå under. Smärta, svält etc. är något djur undviker. Så även normalt fungerande människor. Jag vill med detta bara säga att jag är övertygad om att alla djur lär sig att undvika det som är plågsamt för dem och som kan riskera deras liv.

Ser vi kampen för acceptans för segregation. Det vi inte vill förhindra måste en stats medborgare acceptera.

Kampen mot katolicismen var inte bara ett kriterium även mot att förhindra någon med denna tro att få maktpositioner. Exempelvis var Johan III:s son Sigismund ett bekymmer där han satt nere i Polen. Katolik som han var och beredd på att ta makten i Sverige om tillfälle gavs.

Här samlades svenska meningsfränder till Sigismunds tjänst och hotet mot Sverige var överhängande tyckte aristokratin här.

Man beslöt vid 1604 års riksdag att man inte fick utse ickeprotestanter till något ämbete inom Sveriges rike. Man lade till att vid misstanke om katolsk tro skickades vederbörande rappt ur riket.

Målet var en stat, en kyrka. Först 1951 fick vi religionsfrihet i Sverige. En stat o en mångfald av religioner har vi i dag. Men en stat är fortfarande gällande. Hur länge vet vi dock inte.
EU kan bli statens upplösning till federationsuppbyggande. Segregationen av arbetande och arbetslösa försörjda av bidrag kan även detta bli nationens sammanbrott.

Först 2005 blev det i Sverige ett starkt behov av en egen nationaldag. Varför?
Knappast för att grannländerna haft det under många år. Troligast istället för att försöka bygga upp en vi-känsla i nationen nu då människor segregeras på alla områden. Genom vi-känslan kan kanske oroligheter i framtidens än mer segregerade Sverige förhindras genom att vi ska försöka bygga upp känslan av en sammanhållen stat där acceptansen av segregation finns än starkare än i dag.

Men nationaldagens införande har en tanke och inte är det att vi ska få en ny fridag för humanistiska skäl. Vi fick inte heller det, då istället annandag påsk försvann som fridag. Anledningen för nationaldagen är en väl förborgad hemlighet i maktens boning.
Men analytiskt tror jag att det jag påstår är nära sanningen, om än inte hela, då jag inte ser helheten på grund av okunskap.