I alla tider har människan suttit vid härden. Först lägerelden sedan i hemmets härd. Här berättades efter dagens slit historier om verkliga händelser och mystiska saker man sett eller hört andra berätta om.
Det var ett sätt att umgås och känna samhörighet. Familjens samkväm. När främlingar kom på besök fick man nya historier berättade.
Först i nutid försvann detta nöje, istället kom teven. Ja först kom radion. Numera finns datorn och nöjen i alla dess former utanför hemmet.
Familjen delas och alla har sina egna intressen. Inget är sig likt från fornstora dar.
Sammanhållningen i familjer är tillfälliga då nya familjekonstellationer bildas ideligen. Undantag finns, men merparten av dagens familjer i i-länderna är ombildade åtskilliga gånger.
Man kan då fråga sig om människor i dag mår bättre än våra förfäder gjorde? Ja kroppsligt är det säkert så. Vi har mat varje dag. Men psykiskt? Nej säkert inte. Människan är skapad sedan årtusenden att leva i och med naturen. I dag är vi så långt från det vi bara kan. Människan behöver sin flock av familjeindivider, även här är allt raserat och ensamhushållen har gjort flockdjuret människan till rotlös.
Psykiska problem är i dag vardagsmat och lika normalt förekommande som det var ovanligt förekommande för bara några generationer sedan.
Har världen och livsmiljön då blivit bättre? I en form ja, vi har mat, rent och sjukdomar kan botas mer än tidigare. I övrigt är det, med ett enda ord, kaos.
