Storleken har betydelse
likväl som avståndet. Detta gäller planeter i ett solsystem om man önskar förstå månarnas läge i detta.
Vår Jord har en måne men ju
längre ut från solens bana desto fler månar har planeterna. Utanför oss finns
Mars vilken har två månar. Jätteplaneterna med Jupiter som den största med 67
månar är störst och har därmed flest månar infångade runt sin kropp.
Saturnus vilken sedan kommer
i storlek 62 månar. Därefter Uranus med 27 st. Neptunus med 14 och till slut
dvärgplaneten Pluto med 4.
Ju större planet desto fler
månar men även Pluto har fler än vår Jord. Fyra stycken mot vår enda. Utanför
vår bana har Mars två.
Men innanför vår bana i
riktning mot solen finns två planeter till Venus i storlek som Jorden men utan
måne. Innanför dess bana finns Merkurius ej heller denna har en måne.
Säkert har avståndet till
solen betydelse för om en planet kan behålla eller fånga in en måne eller
asteroid. Att Jorden lyckats behålla sin måne är säkert ett gränsfall hade
Jorden funnits lite närmre solen hade
det misslyckats och en drivande måne här hade
åkt in i solen istället i
tidernas början.
Så har troligen även skett
med flertal månar. Vilket avstånd från solen som möjliggör fasthållande av en
måne kan troligen matematiker räkna ut och har kanske så gjort redan. Jag vet
inte. Men någonstans mellan Jorden och Venus går gränsen.
Som väl är fick vi en måne vi
behöver denna. Mycket skulle stämma för att Jorden skulle hysa liv. Månen var
en förutsättning. Dess dragningskraft för ebb och flod mm är viktig. Läs något här om hur viktig månen
är för oss på denna planet.
