Bild https://esahubble.org Kometen K1, vars fullständiga beteckning är C/2025 K1 (ATLAS), hade just passerat sin närmaste punkt till solen och var på väg ut ur solsystemet då den splittrades i minst fyra delar medan NASA/ESA:s Hubble-rymdteleskopet var riktat mot den. Sannolikheten för att detta skulle ske var oerhört minimal (men det skedde).
"Ibland sker den bästa vetenskapen av en slump," beskriver en av forskarna som var med om händelsen John Noonan, forskarprofessor vid fysikinstitutionen på Auburn University i Alabama, USA. "Denna komet observerades eftersom vår ursprungliga komet vi velat se på inte kunde ses på grund av nya tekniska begränsningar efter att vi vann vårt förslag för att få använda Hubbleteleskopets tid.. Vi var tvungna att hitta ett nytt mål och precis när vi såg detta mål (C/2025 K1) råkade det spillträs framför ögonen på oss ."
Noonan visste inte att C/2025 K1 fragmenterades förrän han såg bilderna dagen efter att Hubble tagit dem. "När jag tog en första titt på datan såg jag att det fanns fyra kometer på bilderna när vi bara borde se en," beskriver Noonan. "Så vi visste att det här var något riktigt, riktigt speciellt."
Detta är ett experiment som forskarna alltid velat
göra med Hubble. De hade föreslagit många Hubble-observationer för att fånga en
komet som bryts upp. Tyvärr är dessa mycket svåra att schemalägga och de har aldrig lyckats förrän nu.
"Ironin är att vi nu bara studerar en vanlig komet och den rasar itu framför våra ögon," beskriver huvudforskaren Dennis Bodewits, även han professor vid Auburn Universitys fysikinstitution.
"Kometer är rester från solsystemets bildande,
så de består av 'gammalt materia. Det uråldriga material som formade vårt
solsystem," beskriver Bodewits. "Sedan dess har de värmts upp, bestrålats av solen och av kosmisk strålning. Så när vi
tittar på en komets sammansättning är frågan vi alltid har hur mycket har den förändrats sedan den bildades? Först genom att knäcka en komet
kan du se det urgamla materialet som inte har bearbetats av skilda evolutionära slag."
Hubbleteleskopet upptäckte att C/2025 K1 fragmenterades i minst fyra delar, var och en hade en distinkt koma. Det suddiga höljet av gas och damm som omger en komets isiga kärna.
Hubbles bilder togs bara en månad efter C/2025 K1 närmaste kontakt med solen, kallat perihelion. Kometens perihelion låg inom
Merkurius bana, ungefär en tredjedel av jordens avstånd från solen. Under
perihelion upplever en komet sin mest intensiva uppvärmning och maximal stress.
Strax förbi perihelion tenderar vissa långperiodiska kometer som
Innan den fragmenterades var C/2025 K1 troligen omkring 8 kilometer i diameter. Teamet uppskattar att kometen började sönderfalla åtta dagar innan Hubble såg den. Hubble tog tre 20-sekundersbilder, en varje dag från 8 november till 10 november 2025. När den såg på kometen bröts också en av C/2025 K1 mindre bitar upp.
Eftersom Hubbles skarpa syn kan urskilja extremt
fina detaljer kunde teamet spåra fragmentens historia tillbaka till när de var
ett stycke. Det gjorde att de kunde rekonstruera tidslinjen. Men genom att göra
det avslöjade de ett mysterium: Varför fanns det en fördröjning mellan när
kometen bröts upp och när starka utbrott sågs från marken? När kometen
fragmenterades och blottade färsk is varför blev den inte ljusare nästan
omedelbart som man kunde försäntat?
Teamet har några teorier. Det mesta av en komets ljusstyrka är solljus som reflekteras från dammkorn. Men när en komet spricker upp avslöjas ren is. Kanske behöver ett lager torrt damm bildas över den rena isen och sedan blåsa bort. Eller så behöver värme komma under ytan, bygga upp tryck och sedan släppa ut ett expanderande skal av damm.
"Aldrig tidigare har Hubble fångat en fragmenterande komet så nära när den faktiskt föll isär. Oftast är det några veckor till en månad senare. Och i det här fallet kunde vi se den bara några dagar efteråt," beskriver Noonan.
Teamet ser fram emot att slutföra analysen av gaserna som kommer från kometen. Redan nu visar markbaserad analys att C/2025 K1 är kemiskt mycket märklig. Den är betydligt utarmad på kol jämfört med andra kometer. Spektroskopisk analys från Hubbles STIS (Space Telescope Imaging Spectrograph) och COS (Cosmic Origins Spectrograph) instrument kommer sannolikt att snart avslöja mycket mer om sammansättningen av C/2025 K1 och själva ursprunget till vårt solsystem.
Kometen K1 är nu en samling fragment cirka 400
miljoner kilometer från jorden. Belägen i riktning mot stjärnbilden Fiskarna på väg
ut ur solsystemet troligen utan att någonsin återvända.
