En pulsar kallas en roterande neutronstjärna som
genererar regelbundna pulser av strålning med våglängder från radiostrålning
till gammastrålning. Den nu nyupptäckta och spännande pulsaren (känd som PSR
J1913+1102) är en del av ett binärt
system innebärande att den är låst i en bana tillsammans med en annan
neutronstjärna (som inte är en pulsar).
Neutronstjärnor är det som återstår efter en
supernova inte att förväxla med en vit dvärgstjärna. De består av den mest tätpackade
materia som är känd. Materia packat hundratusentals gånger jordens massa i en
sfär stort som en stad av Stockholms storlek. Om ungefär en halv miljard år
kommer de ovan nämnda två neutronstjärnorna att kollidera och släppa ut stora
mängder energi i form av gravitationsvågor och ljus.
Pulsaren i detta system är ovanlig eftersom massorna
av dessa två neutronstjärnor är helt annorlunda varandra då den ena är mycket
större än den andra i detta fall pulsaren. Detta asymmetriska system ger
forskarna förhoppningen att detta dubbla neutronstjärnsystem genom sina
fusioner kommer att ge viktiga ledtrådar om olösta mysterier i astrofysik -
inklusive en mer exakt bestämning av expansionshastigheten i universum känd som
Hubble konstant.
Dr Ferdman en av forskarna vid University of British
Columbia sade: "Detta kan möjliggöra en helt oberoende mätning av
Hubble konstant - den takt med vilken universum expanderar. De två viktigaste
metoderna för att göra detta är för närvarande i strid med varandra (då de ger
skilda resultat min anm.) så detta kan vara ett avgörande sätt att bryta
dödläget och förstå mer i detalj hur universum utvecklas."
Forskningen leds av UEA i samarbete med forskare vid
Max Planck Institute for Radio Astronomy i Bonn, Arecibo Observatory i Puerto
Rico, Columbia University, Cornell University, Franklin and Marshall College,
University of Amsterdam, McGill University, West Virginia University,
University of British Columbia, South African Radio Astronomy Observatory och
Netherlands Institute for Radio Astronomy (ASTRON).
Vi får hoppas (min anm.) att forskarnas förhoppning
att äntligen få konkret svar på expansionshastigheten av universum kan ges
utifrån ovan. Skilda men korrekta mätmetoder som ger skilda resultat är
oroväckande. Men jag tvivlar på att vi kan få ett korrekt resultat kanske vi
istället får ett tredje resultat utifrån ovan och blir än mer förvirrade över
universums expansionstakt. Hur beräkningen görs är svårt att förstå. Men HUbbles konstant kan förstås av matematiker.
