Olof Palme var modig och vågade säga vad han tyckte, utan sidoblickar på vilka konsekvenser det kunde få. Ledare som gör detta ska - och kommer att - respekteras.
Få av detta slags människor finns i dag. Istället finns ja-sägare, som alltid. De som säger ja oberoende av vad de tycker, bara de får någon respons i form av fördelar för detta. Dessa har alltid funnits.
Sedan finns politikerna som inte vågar stöta sig med sina väljare, utan partibundet röstar som partiet beslutat utan att ta hänsyn till egen åsikt i en viss fråga. Dessa partibundna har ökat i antal i vår tid.
Men undantag har funnits. Tänk bara på ATP-valet på 50-talet och resultatet den gången.
Politiker i dag tiger hellre än talar klarspråk i många sammanhang.
Varken politiker eller media visar i dag kurage. Värst är de så kallade rödgröna, som i en tid av orättvisor och segregation av sjuka och arbetslösa inte vågade stå upp för dessa, genom att pedagogiskt förklara för svenska folket hur dessa har drabbats.
Hur många svenskar vet detta i dag? Få, mycket få.
Hade ex en politiker av Palmes rang funnits i valet 2010 hade resultatet blivit motsatsen.
Svenska folket är inte sadister, men då ingen förklarat konsekvenserna av Alliansens fördelningspolitik och jobblinjens konsekvenser för de svagas ekonomi, kunde resultatet bara bli som det blev.
Rekordhögt resultat för Alliansen.
Vem vill inte ha skattelättnader?
