Formeringen börjar redan i den period personen har vanlig a-kassa och där misslyckas med att få en arbetsgivare.
När den tiden gått blir personen placerad i jobb och utvecklingsgarantin fas 1. Här ska arbetsförmedlare på alla vis hjälpa till att hitta en arbetsplats till den sökande, alternativt en utbildning som leder till arbete. Misslyckas de med detta blir nästa fas 2 placering, här ska ovanstående göras än mer vilket knappast sker.
Men misslyckas allt här också är slutfasen fas 3. Personen är nu skolad till att se sig som värdelös för en arbetsplats och får nu en än lägre ersättning medan sökningen snabbt sker att hitta en, som det nu heter, anordnare som mot betalning kan ta emot den till fas 3 och underkastelse, som inte har annat val än att lyda om inte understödet i arbetslöshetsförsäkringen ska försvinna (såvida det inte redan gjort detta och socialen trätt in)
Arbetsförmedlingen har fostrat en slav på uppdrag av staten. Fas 3 fodrar slavar i annat fall skulle det bli stora problem för anordnarna som ska hålla ordning och lugn på anordnarplatsen.
En del av dessa anordnare sätter personerna i ett rum utan sysselsättning och vaktar dem så de blir där sina timmar. Andra sätter dem i vanligt ordinärt arbete och använder dem som slavar då de arbetar utan lön, istället får arbetsgivaren (anordnaren) ett bidrag på ca 5000 kr i månaden.
Det tog år för att forma arbetsslaven men det lyckades. Vi är stolta över fas 3 jublar Alliansen, och nog förstår man det.
Gratis arbetskraft ger lönande företag. Att det inte rimmar med arbetslinjens propå att det ska löna sig att arbeta har ju ingen betydelse.
Ingen regel utan undantag. Det lönar sig ju för anordnaren (arbetsgivaren).
