67P/Churyumov-Gerasimenko är en komet i vårt solsystem.
På denna landade den 12 november 2014 den obemannade ESA-rymdsonden Rosettas
landare Philae och blev därmed det första människoskapade föremål som landat på
en komet.
Rosetta upptäckte rikligt med molekylärt syre som läckte ut från kometen vilket förbryllade forskarna. Detta hade de aldrig sett ske
från en komet tidigare. Konsekvenserna blev att forskare nu fick ta hänsyn
till detta vilket innebar att ompröva allt de trodde att de redan visste
om kemin i det tidiga solsystemet och hur det bildats.
Men en ny analys med ledning av planetforskare
Adrienn Luspay-Kuti vid Johns Hopkins Applied Physics Laboratory (APL) i
Laurel, Maryland, visas dock att Rosettas upptäckt kanske inte är så uppseendeväckande
som forskarna först ansåg. Istället tyder upptäckten på att kometen har två
inre reservoarer som får det att verka som om det finns mer syre här än vad som
faktiskt finns.
"Det är en illusion", säger Luspay-Kuti.
"I verkligheten har kometen inte ett högt syre-överflöd utan förklaringen är
att ackumulerat syre fastnat i de övre lagren av kometen som släpps ut
allt på en gång på grund av uppvärming vid närmande till solen och reaktion från vattenis. Även om det på jorden är vanligt med molekylärt syre (två
syreatomer dubbelt kopplade till varandra) är det ovanligt i universum.
Molekylärt syre binder snabbt till andra atomer och
molekyler och då speciellt till de universellt rikliga atomerna väte och kol. Syre
förekommer endast i små mängder i några molekylära moln därute. Detta faktum
fick många forskare att dra slutsatsen att syre i den protosolära nebulosa som
bildade vårt solsystem troligen hade plockats upp på liknande sätt som väte och
kol.
När Rosetta fann syre som steg ut ur kometen 67P
vändes dock allt på huvudet. Ingen hade upptäckt syre i en komet tidigare och som
den fjärde mest rikliga molekylen i kometens ljusa koma (efter vatten,
koldioxid och kolmonoxid) behövde detta en förklaring. Syret tycktes lossna
från kometen med hjälp av vatten vilket fick många forskare att misstänka att
syret antingen var urtida - vilket innebar att det blev bundet med vatten vid
solsystemets födelse och samlats i kometen när den senare bildades - eller
bildats av vatten efter att kometen hade bildats.
Som rapporterats i deras studie, publicerad 10 mars
i Nature Astronomy, fann teamet att när södra halvklotet vände sig bort och var
tillräckligt långt från solen försvann länken mellan syre och vatten. Mängden
vatten som kom från kometen sjönk så snabbt att syre verkade starkt kopplat
till koldioxid och kolmonoxid, något kometen fortfarande släppte ut. Teamet
föreslog då att kometens syre inte kommer från vatten utan från två
reservoarer: en innehållande syre, kolmonoxid och koldioxid djupt inne i
kometens steniga kärna; och en grundare ficka närmare ytan där syre kemiskt
kombineras med vattenismolekyler.
Idén är: En djup reservoar av syre, kolmonoxid och
koldioxidis avger ständigt gaser eftersom syre, koldioxid och kolmonoxid alla
förångas vid mycket låga temperaturer. När syret passerar ur kometens inre på
sin väg mot ytan tränger en del av det kemiskt in i vatten-isen (en viktig
beståndsdel i kometens kärna) och bildar då en andra grundare syrereservoar.
Men vattenis förångas vid en mycket högre temperatur än syre så tills solen värmer ytan tillräckligt och
förångar vattenisen kommer syret därför ingenstans.
Det innebär att syre kan ackumuleras i denna
grunda reservoar under långa tider tills kometytan värms upp tillräckligt (när
kometen kommer nära nog solen) för att vattenisen ska förångas vilket då frigör
en plym som är mycket rikare av syre än vad som faktiskt fanns från början i
kometen.
"Med andra ord återspeglar syreförekomsterna
som mäts i kometens koma inte nödvändigtvis dess överflöd i kometens
kärna", förklarade Luspay-Kuti.
Luspay-Kuti säger att hon vill undersöka ämnet
djupare genom att undersöka kometens mindre molekylära innehåll av ex metan och
etan och dess korrelation med molekylärt syre. Hon misstänker att detta kan hjälpa forskare att få en bättre uppfattning
om vilken typ av is som syret införlivades i.
"Du måste fortfarande komma på ett sätt att införliva syret i kometen", sa Luspay-Kuti, med tanke på att mängden syre fortfarande är högre än vad som ses i de flesta molekylära moln. Men hon sade att hon förväntade sig att en majoritet av forskarna ska välkomna studien och dess slutsatser med en lättnadens suck.
Forskare slipper nu omtolka universums födelse och nutid se ovan i inlägget
(min anm.).Men visst behövs kompletterande analyser för att säkert veta hur
syre kom in eller inte kom in i kometen.
Bild på kometen från vikipedia.
