Comet 67P visar på förekomsten av syre.

 

67P/Churyumov-Gerasimenko är en komet i vårt solsystem. På denna landade den 12 november 2014 den obemannade ESA-rymdsonden Rosettas landare Philae och blev därmed det första människoskapade föremål som landat på en komet.

Rosetta upptäckte rikligt med molekylärt syre som läckte ut från kometen vilket förbryllade forskarna. Detta hade de aldrig sett ske från en komet tidigare. Konsekvenserna blev att forskare nu fick ta hänsyn till detta vilket innebar att ompröva allt de trodde att de redan visste om kemin i det tidiga solsystemet och hur det bildats.

Men en ny analys med ledning av planetforskare Adrienn Luspay-Kuti vid Johns Hopkins Applied Physics Laboratory (APL) i Laurel, Maryland, visas dock att Rosettas upptäckt kanske inte är så uppseendeväckande som forskarna först ansåg. Istället tyder upptäckten på att kometen har två inre reservoarer som får det att verka som om det finns mer syre här än vad som faktiskt finns.

"Det är en illusion", säger Luspay-Kuti. "I verkligheten har kometen inte ett högt syre-överflöd utan förklaringen är att ackumulerat syre fastnat i de övre lagren av kometen som släpps ut allt på en gång på grund av uppvärming vid närmande till solen och reaktion från vattenis. Även om det på jorden är vanligt med molekylärt syre (två syreatomer dubbelt kopplade till varandra) är det ovanligt i universum.

Molekylärt syre binder snabbt till andra atomer och molekyler och då speciellt till de universellt rikliga atomerna väte och kol. Syre förekommer endast i små mängder i några molekylära moln därute. Detta faktum fick många forskare att dra slutsatsen att syre i den protosolära nebulosa som bildade vårt solsystem troligen hade plockats upp på liknande sätt som väte och kol.

När Rosetta fann syre som steg ut ur kometen 67P vändes dock allt på huvudet. Ingen hade upptäckt syre i en komet tidigare och som den fjärde mest rikliga molekylen i kometens ljusa koma (efter vatten, koldioxid och kolmonoxid) behövde detta en förklaring. Syret tycktes lossna från kometen med hjälp av vatten vilket fick många forskare att misstänka att syret antingen var urtida - vilket innebar att det blev bundet med vatten vid solsystemets födelse och samlats i kometen när den senare bildades - eller bildats av vatten efter att kometen hade bildats.

Som rapporterats i deras studie, publicerad 10 mars i Nature Astronomy, fann teamet att när södra halvklotet vände sig bort och var tillräckligt långt från solen försvann länken mellan syre och vatten. Mängden vatten som kom från kometen sjönk så snabbt att syre verkade starkt kopplat till koldioxid och kolmonoxid, något kometen fortfarande släppte ut. Teamet föreslog då att kometens syre inte kommer från vatten utan från två reservoarer: en innehållande syre, kolmonoxid och koldioxid djupt inne i kometens steniga kärna; och en grundare ficka närmare ytan där syre kemiskt kombineras med vattenismolekyler.

Idén är: En djup reservoar av syre, kolmonoxid och koldioxidis avger ständigt gaser eftersom syre, koldioxid och kolmonoxid alla förångas vid mycket låga temperaturer. När syret passerar ur kometens inre på sin väg mot ytan tränger en del av det kemiskt in i vatten-isen (en viktig beståndsdel i kometens kärna) och bildar då en andra grundare syrereservoar. Men vattenis förångas vid en mycket högre temperatur än syre  så tills solen värmer ytan tillräckligt och förångar vattenisen kommer syret därför  ingenstans.

Det innebär  att syre kan ackumuleras i denna grunda reservoar under långa tider tills kometytan värms upp tillräckligt (när kometen kommer nära nog solen) för att vattenisen ska förångas vilket då frigör en plym som är mycket rikare av syre än vad som faktiskt fanns från början i kometen.

"Med andra ord återspeglar syreförekomsterna som mäts i kometens koma inte nödvändigtvis dess överflöd i kometens kärna", förklarade Luspay-Kuti.

Luspay-Kuti säger att hon vill undersöka ämnet djupare genom att undersöka kometens mindre molekylära innehåll av ex metan och etan och dess korrelation med molekylärt syre. Hon misstänker att detta kan  hjälpa forskare att få en bättre uppfattning om vilken typ av is som syret införlivades i.

"Du måste fortfarande komma på ett sätt att införliva syret i kometen", sa Luspay-Kuti, med tanke på att mängden syre fortfarande är högre än vad som ses i de flesta molekylära moln. Men hon sade att hon förväntade sig att en majoritet av forskarna ska välkomna studien och dess slutsatser med en lättnadens suck. 

Forskare  slipper nu omtolka universums födelse och nutid se ovan i inlägget (min anm.).Men visst behövs kompletterande analyser för att säkert veta hur syre kom in eller inte kom in i kometen.

Bild på kometen från vikipedia.

Ett ultraviolett sken kan ses runt kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko

 

Det är data insamlade av rymdsonden Rosetta som studerats. Rosetta sändes upp för att undersöka asteroiden Comet 67P under 2004 och sista kontakten med farkosten skedde 2016. Uppdraget var lyckat. Likt jordens norrsken verkar Comet 67P: s norrsken bestå av laddade partiklar från solen i form av solvinden vilken tillsammans med atomer och molekyler bestående av kolväten sveper över kometen och ger ett glödande ultraviolett sken vid dess poler.

Norrsken på Comet 67P är inte av samma ursprung som på jorden. Jordens norrsken uppstår av fotovoltaisk vind. Den fotovoltaiska effekten är en direkt omvandling av ljusenergi från solen (fotoner) till elektrisk energi (elektroner) vilka interagerar med atmosfäriska partiklar som syre och kväve vilket ger ett sken i rosa, lila och blått.

”Men när fotovoltaisk vind sveper runt partiklar inom kometens omkrets där kolväten strömmar ut från kometens isiga kärna produceras hög energi i form av  ultraviolett strålning som ses som synligt ljus. Den efterföljande glöden man då ser anses vara av ett annat slag än jordens norrsken," enligt Marina Galand atmosfärfysiker vid Imperial Faculty London och ledande inom forskningen som nämns studien.

Forskarna upptäckte att denna högenergistrålning som kommer från Comet 67P:s halo är resultatet av att elektroner inom fotovoltaisk vind accelereras när de strömmar över kometen och gör att de kolliderar med sin omgivning, som består av väte, syre, kväve och olika partiklar. Forskare hade i förväg sett ultravioletta utsläpp vid Comet 67P men de misstog då dessa utsläpp som fotoner eller partiklar från solvinden som gav sken vid träff med kometen. "Genom att analysera Rosettas data,"  säger Galand visade det att foto voltaisk vind av elektroner är grunden för glöden och inte fotoner som tidigare antagits." 

Medan jordens norrsken kommer från planetens magnetism har Comet 67P inte ett magnetiskt fält. Jordens magnetism ger fotovoltaiska partiklar vid polerna medan Comet 67P: s norrsken  ses utöver hela kometen. Egentligen (min anm.) är namnet norrsken då fel. Kometsken anser jag varit en bättre beteckning på fenomenet.

Bild på 67P/Churyumov-Gerasimenko från  vikipedia. Följ ovanstående länk för att se dess rörelse och sken.

Vad ska vi få uppleva härnäst. Den mystiska månen Titans yta eller åter mer från kometen vilken Rosetta besökte 2015-16?

67P/Churyumov-Gerasimenko kometen vilken Rosetta besökte och fick nya rön om för några år sedan. Denna är en av valen för en ny färd planerad av NASA.

Här vill man ta markprover för att förstå mer om kometer och  denna i synnerhet.

Målet är då en fortsatt undersökning av denna för att förstå hur solsystemet uppkom och vilka material kometen (er)  innehåller. En fortsättning på förra uppdraget helt enkelt. Ännu vet vi inte mycket om kometer eller vad de innehåller eller hur de bildades.

Detta uppdrag är ett av två val. Vad man väljer är om detta blir verklighet eller en färd till Saturnus måne Titan. Ett även det högintressant område. Tyvärr finns inte ekonomi för båda projekten just nu.

Titan är en måne större än planeten Merkurius. Här vill man undersöka kvävesjöarna var i  det teoretiskt kan finnas enklare former av liv.

Personligen tycker jag en resa till Titan låter mer spännande.

Bilden är en illustration av NASA på Titan

67P/Churyumov-Gerasimenko kometen där Rosetta landade har överraskande dyner

En vind sveper på kometens yta och detta överraskade forskare. En vind troligen ursprungen av temperaturskillnaden mellan kometens baksida och framsida vid dess närhet till solen.

Vinden sveper troligen med sakta mak över ytan och bildar dyner av samma slag som på Jorden. Dyner av grus, sand och damm.

Dynmönstret är en ny upptäckt från kometen. En vind på en så liten kropp är även en besynnerlig men nu antagen verklighet.

Rosettas uppdrag slutfört.

Rosetta kometjagarens långa uppdrag är slut. Comrt 67P blev dess slutdestination och en planerad krasch på denna asteroid genomfördes som beräknat den 30 september 2016.

Läs på medföljande artikel från Nasa om dess liv och dess slut. 

Sista steget för Rosetta tas i september 2016. Farväl Rosetta.

För en påminnelse av Rosettas färd och vad den gjorde se följande länk.

 Den sökte svar på hur livet eller livets byggstenar en gång kan ha kommit till Jorden. Detta gjordes genom att undersöka en av de asteroider den passerade. 

Asteroiden 67P/Tjurjumov–Gerasimenko. När Rosettas landare landat 2014 på denna hamnade den i skugga från solen och uppdraget höll på att gå om intet. Men utrustningen vaknade igen och uppdraget slutfördes.

Rosetta själv fortsatte följa asteroiden och har så gjort sedan dess. Men nu ska uppdraget slutföras genom att Rosetta själv ska landa på asteroiden. Under nedfärden kommer många foton att tas.

Rosetta är nu i slutet av sin livslängd och landningen på asteroiden kommer att ske innan solens strålar för solpanelerna blir för svag. Farkosten och asteroiden befinner sig ung. vid Jupiters bana när det sker den 30 september i år.

Ett 14 år gammalt uppdrag når då sin slutpunkt.

Rosettas besök på kometen 67P Churyumov -Gerasimenko gav ledtrådar om kometers hålrum. Många sf-berättelser har beskriit dessa som gömmor för allsköns materia och Aliens på hemliga uppdrag.

Kometers låga densitet har länge misstänkts bero på att de har stora ihåliga bergrum inom sig.

Nu verkar forskare genom Rosettas mätresultat ha bekräftat att så inte är fallet på kometen 67P  och resultatet kan säkert ses som universellt.

Kometer är inte ihåliga och deras låga densitet  beror på att dess  insida är mycket porös och kan jämföras med damm ispartiklar och vatten.

Ingen spännande upptäckt och all sf-litteratur där främmande Aliens sänder hemliga laster i kometers kärnor kan därför ses som spännande fantasier.

Men en komet ska inte ses som samma sak som en asteroid. Här kan fortfarande synen på hålrum vara en möjlighet och en källa för sf-berättelser..

67P / Churyumov-Gerasimenko är resultatet av två krockande kometer här landade Rosetta som vi vet. Här har mystiska cirklar börjat visa sig nu.

Att  Rosetta landade  i radioskugga på kometen 67P/ Churyumov-Gerasimenko  har vi läst om många gånger. Kometens konstiga form är troligen resultat av två krockande kometer.

Nu har mystiska cirklar börjat uppträda på dess yta när denna komet närmat sig solen. Vad detta cirkelbildande betyder eller är effekt av vet ingen. Cirklarna är fördjupningar i ytan.

Kan det ha med avdunstning av något under ytan på grund av uppvärmning? Kan det vara förändring av materia på grund av uppvärmning? Kanske både och ock. Kanske då dessa fördjupningar försvinner när Kometen åter lämnar sin bana runt värmekällan solen. Alternativt är förändringarna kometens nya form efter passagen runt solen.

Varför cirkelform är mindre mystiskt. Mycket av det som uppkommer i universum eller i vätskeform på ytor får rund form. Se på vattendroppar eller snöflingors kristallform. Former som är universella och finns i alla materials uppbyggnad eller nedbrytning.

Men vilket material som troligen av värme nu under kometens yta vet vi inte och får kanske aldrig veta. Men säkert är det en naturlig reaktion.

Comet 67P där Rosetta landade har en yta som förändrats den senaste tiden. Vad som sker här är en gåta.

Förändringarna var först små på ytan men nu förändras större områden på den lilla himlakroppen som inte är större än 4,1 km i sin längsta axel. Uppåt 200 meters ytor förändras nu från att ha börjat i storleksordningen ca 30 cm.

Närheten till solen och uppvärmning kan vara en delförklaring men förklarar inte hela den fysiska process som sker här under kameraövervakning från Rosettas  instrument.

Is som avdunstar är troligt som en förklaring men det går lite väl snabbt för att förklaras med enbart värme och avdunstning.

En erosion sker som vi ännu inte förstår takten av men som övervakas och kan ge kunskap om kometers liv och förändringar.

Kometlandaren på Rosetta har vaknat efter sju månader kanske vi kan lära oss mer om kometen Churyumov-Gerasimenko.

Citat: Uppvaknandet innebär att forskarna nu hoppas få svar på en rad frågor, bland annat hur kometens inre är uppbyggt. Slut citat.

Densiteten på de två kropparna vilka är Rosetta har låg densitet. Detta gör att block kan stå på ända på dess bumlingar. Förklaringen tros vara att kropparna är så lätta och har så låg densitet att de kan jämföras med densiteten av snöbollar på jorden.

Men detta är teorier än så länge och uppvaknandet av landaren kan nu ge svar genom de mät resultat denna kan ge. Med detta hoppas forskarna lära mer om universums och vårt solsystems uppkomst.

Toner av mystiska ljud hörs från kometen som Rosetta landade på.

Hör och förundras likt forskare gör, ännu kan dessa toner inte förklaras.

Även utefter denna länk kan mer läsas om mysteriet. Forskare tror sig kunna lösa gåtan men ännu är det ett mysterium.

När man lyssnar på ljudet kan man få tankarna att gå till att något planterats till kometen för att visa upp ett budskap från en främmande intelligens.

Vi har ju själva sänt iväg ett sådant meddelande.

Kan tonerna från kometen vara en annan intelligens försök att bevisa att de finns eller fanns?

Vi kanske inte kan förstå tonernas betydelse om det är så då de kan tänka och reagera på vis vi inte kan förstå och därför sänt ett meddelande de anser ska vara lätt att tolka men vi omöjligt kan förstå hur.

Lite tankar om tonerna, vilka skiftar i läge och omfång.