Nu ska snart människor åter landa på månen. Den här
gången för att stanna (likt det är på rymdstationen ISS byts personal då och då). Eftersom vår närvaro
kommer att vara mer permanent har NASA valt en plats som maximerar
kommunikationen med jorden, solens synlighet och tillgången till vattenis.
Lunar South Pole (LSP månens sydpol). Medan solen på månhimlen är mer
konsekvent vid polerna men går aldrig upp mer än några grader över horisonten.
I
mållandningsområdena är den högsta möjliga höjden 7° av solen över horisonten.
Detta ger en hård ljusmiljö (motljus) som aldrig upplevts under de tidigare Apollo-uppdragen eller
under någon mänsklig rymdfärd (kan jämföras
med motljus på jorden vid solnedgång eller uppgång och man får solljuset i
ögonen vid bilkörning i motljus). Den omgivande solbelysningen kommer att
ha en allvarlig inverkan på besättningens förmåga att se faror och att utföra
enkelt arbete. Detta beror på att det mänskliga synsystemet, som trots att det
har ett högt dynamiskt omfång, inte kan se bra i starkt motljus och inte kan
anpassa sig snabbt från ljus till mörker eller vice versa. Funktionell syn
krävs för att utföra en mängd olika uppgifter, från enkla uppgifter (t.ex. gå,
använda enkla verktyg) till hantering av komplexa maskiner (t.ex. landarens hiss,
rovers). (Troligen behövs något slag av solglasögon
dygnet runt som måste byggas in i rymddräkten)
Miljön utgör därför en teknisk utmaning för byrån:
en utmaning som man måste förstå brett innan man kan ta itu med den på ett
effektivt sätt. Utvärderingsgruppen vid NASA rekommenderade att en mängd olika
simuleringstekniker, fysiska och virtuella, måste utvecklas var och en med
olika och väl uttalade förmågor med avseende på funktionellt seende. Vissa tar
upp de bländande effekterna av solljus vid LSP (vilket inte är lätt att uppnå
genom virtuella metoder) för att utvärdera prestandan hos hjälmskydd och
artificiell belysning i samband med miljön och anpassningstider. Andra
simuleringar skulle lägga till terrängfunktioner för att identifiera hoten i
enkla (t.ex. gång, insamling av prover) och komplexa (t.ex. underhåll och drift
av utrustning) uppgifter.
Eftersom olika anläggningar har olika styrkor har de
också olika svagheter. Dessa styrkor och begränsningar måste karakteriseras för
att möjliggöra verifiering av tekniska lösningar och utbildning av
besättningen.
Det är inte bara att skydda mot motljus som behövs utan även att kunna arbeta och röra sig utan att se omgivningen för svagt. Motljuset på månen är skarpare än på jorden då månen saknar nästa helt atmosfär.
