Citat: Av de närmare 400 000 som var arbetslösa i september saknade
150 000 helt ersättning, enligt Arbetslöshetskassornas samorganisation
(SO). 2008 var antalet som saknar ersättning 50 000. Slut citat.
Det är en medveten politik som syftar till att färre och färre har rätt till a-kassa
och fler o fler ger upp.
Första steget var att dra
bort all form av ersättning för de
långtidsarbetslösa, om de inte var med i a-kassan när de gick in i fas 3. De
som var med fick en ersättning av 65 % av sin a-kassa, en ersättning som sedan
skulle ligga fast, oberoende av
inflation och prishöjningar i samhället!
Övriga fick först leva upp
sina ev. tillgångar, för att sedan leva av försörjningsstöd, f.d. socialbidrag.
Här är vi nu.
Urholkningen av a-kassan får
försörjningsstödet att snart vara mer förmånligt än a-kasseersättningen. Den
senare höjs nämligen med basbeloppshöjningar varje år, innebärande att
ersättningen höjs med ett visst belopp beroende på inflation och prishöjningar
i samhället. Men hot om en försämring av stödet finns sedan tidigare om detta
2013.
Målet är att alliansen vill att arbetslösa i ett allt större antal först lever upp sina tillgångar och sedan ev. ges försörjningsstöd. Det
anses inte som lämpligt - i arbetslinjens agenda - att vissa ännu kan leva gott
på sina sparmedel och få extra tillskott av a-kassa vid arbetslöshet under
längre tid.
Därför gör de vad de kan för
att färre o färre får a-kassa. Inte
öppet ännu, denna agenda är dold, men fungerar ändå i alliansens
segregationstanke arbetslinjen.
