Men det är skillnad på vilken kunskap som sprids
över tid. Kunskap som missleder de utan makt har varit vanligt. Kunskap av
falsk karaktär ser vi även spridas idag som om den vore sanning.
Exempelvis sprids sedan alliansens tillträde påståenden vilka ska ses som kunskap att
de arbetslösa får arbete lättare om ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen
är låg. Att sjuka lättare blir friska om de utförsäkras från sjukförsäkringen.
Att arbetsförmedlingen är effektivast om de kontrollerar att arbetslösa söker
jobb istället för att söka kontakter på arbetsmarknaden och förmedla jobb som
de gjorde tidigare.
Det finns mycket kunskap som missleder men som ska
spridas som sanning till de som är fördomsfulla, vilket oftast innebär de utan
föregående kunskaper.
Citat: Makthavarna har nu under lång tid
underminerat vägen till kunskap och även kunskapens innehåll, särskilt gäller
detta för de ”mindre bemedlade” – som omskrivningen lyder – det vill säga de
fattiga, de längste ner på samhällsstegen, underklassen som Strindberg skulle
sagt. Kunskap är återigen förvandlad till en klassfråga. Alla undersökningar är
entydiga: klyftan blir större, ja allt mer bråddjup för varje seriös utredning
som genomförs. Det gamla klassamhället har återuppstått. Slut citat.
Att göra något åt att viss kunskap ska spridas till
allmänheten och sanningen ska finnas bland de styrande är inte lätt att ändra
på. Det har alltid varit så. Kritiskt tänkande sprids inte i mer i än
universitetens salar. I övriga kunskapscenter finns inte detta, grundskolor,
arbetsmarknadsutbildningar, kurser, gymnasieskolor etc.
Kunskap är annars bra genom att de med kontakter kan
använda denna för att nå mål. De utan kontakter förstå varför samhället och
deras egen situation är som den är.
Makt kan dock inte den senare få, enbart förståelse.
Men förståelse ger acceptans och mindre psykiska besvär och kan ge den senare
gruppen andra ting där de kan använda sin energi istället för att må dåligt av
skäl som de inte förstår.
