Bild https://www.soest.hawaii.edu Titans troligaste inre (ej skalenligt), som
visar en metanklatratskorpa över ett konvektionerat isskal.
Saturnus största måne Titan är den enda platsen
förutom jorden som är känd för att ha en atmosfär och som har vätskor i form av
floder, sjöar och hav på sin yta. På grund av dess extremt kalla temperatur är
vätskorna på Titan bestående av kolväten som metan och etan medan ytan i övrigt
är täckt av is av vatten.
I en ny studie under ledning av forskare vid
University of Hawaii i Mānoa, avslöjades att metangas också kan finnas i isen (av
vatten) och bilda en distinkt skorpa som
är upp till 9 km tjock vilken värmer den underliggande isen bestående av vatten
och detta kan också förklara Titans metanrika atmosfär.
Forskargruppen som leddes av forskarassistenten Lauren Schurmeier, doktorand Gwendolyn Brouwer och Sarah Fagents, biträdande direktör och forskare, vid Hawaii Institute of Geophysics and Planetology (HIGP) vid UH Mānoa School of Ocean and Earth Science and Technology (SOEST), observerade i NASA:s data att Titans nedslagskratrar är hundratals meter grundare än som förväntat 90 kratrar har identifierats på Titan. För att undersöka vad som kan finnas bakom detta mysterium testade forskarna i en datormodell hur Titans topografi skulle kunna skadas eller återhämta sig efter ett nedslag om isskalet täcktes med ett lager av isolerande metanklatratis (ett slags fast vattenis med metangas fångad i kristallstrukturen). Då den ursprungliga formen på Titans kratrar är okänd, modellerade och jämförde forskarna två troliga initiala djup av dessa baserade på fräscha kratrar av liknande storlek på en annan isig måne av liknande storlek. I detta fall Jupitersmåne Ganymedes.
"Med hjälp av den här modelleringsmetoden kunde
vi begränsa tjockleken på metanklatratskorpan till fem till tio kilometer
eftersom simuleringar med den tjockleken gav kraterdjup som bäst matchade de
observerade kratrarna", beskriver Schurmeier. "Metanklatratskorpan
värmer upp Titans inre och orsakar oväntat snabbt topografiskt lugn efter ett
nedslag vilket resulterar i att kratern blir grund i en takt som är nära den
som finns hos snabbt rörliga smältande glaciärer på jorden."
Om liv existerar i Titans hav under det tjocka
ishöljet skulle alla tecken på liv (biomarkörer) behöva transporteras upp i
Titans ishöljet för att vi lättare ska komma åt eller se om det finns vid
framtida uppdrag", tillade Schurmeier. "Detta är mer sannolikt att
inträffa om Titans isskal är varmt och konvektivt."
Med NASA:s Dragonfly-uppdrag till Titan planerat att skjutas upp i juli 2028 och anlända 2034, kommer forskare att ha möjlighet att göra observationer på nära håll av Titan och ytterligare undersöka den isiga ytan, inklusive en krater som heter Selk. Om det kan finnas livsformer under isen får vi säkert svar på någon gång i framtiden. Men om det redan blir 2034 är tveksamt. Om det finns instrument som kan komma ner till flytande vatten under isen med på sonden är okänt.
