En magnetar är en starkt magnetiserad stjärnkärna som inte är större än en medelstor stad. Det är en typ av isolerad neutronstjärna, den krossade kärnan som lämnats kvar när en massiv stjärna exploderat. Här har material en kompression av mer massa än solens och en sådan kärna är inte större än cirka 20 kilometer i diameter. En neutronstjärna av materia så tät att en tesked skulle väga lika mycket som ett berg på jorden.
Det som särskiljer magnetarer är att de konstruerar
de starkaste magnetfälten som är kända upp till 10 biljoner gånger mer
intensiva än en kylskåpsmagnets och tusen gånger starkare än en ordinär
neutronstjärnas. Magnetfältet representerar ett enormt av energi som om
det störs kan ge ett utbrott av röntgenaktivitet under en varaktighet av månader eller år.
Magnetar SGR 1830 finns i stjärnbilden Skölden och dess avstånd från oss är ca 13000
ljusår. Swiftrymdteleskop riktades mot denna och upptäckte då upprepade pulseringar och att objektets rotationshastighet är 10,4 sekund.
Därefter har NASA:s Neutron star Interior
Composition Explorer (NICER) teleskop som finns på den internationella
rymdstationen ISS observerat
sammanslagningen av flermiljongraders röntgenfläckar på ytan av magnetaren.
"NICER upptäckte hur tre ljusa,
röntgenemitterande heta punkter långsamt vandrade över objektets yta samtidigt
som de minskade i storlek. En upptäckt som gett den bästa inblicken hittills på
fenomen som dessa", säger George Younes, forskare vid George Washington
University i Washington och NASA:s Goddard Space Flight Center i Greenbelt,
Maryland.
"Den största punkten sammansmälte så småningom
med en mindre vilket är något vi inte har sett tidigare." säger Younes.
Denna unika observation beskrevs i en artikel i i The Astrophysical Journal Letters Younes den 13 januari huvudförfattare är ovannämnde Younes. Studien kommer att hjälpa forskare till en mer fullständig förståelse av samspelet mellan ytan och magnetfältet av en magnetar.
Bild på SGR 1830 från youtube
