Enceladus är en av Saturnus månar. Den har en
ocean av vatten under sin tjocka isyta.
Ett team av forskare där bland annat Dr. Christopher
Glein från Southwest Research Institutes ingår har framlagt nya bevis för en
viktig byggsten för livsmöjligheter i havet under Enceladus isyta. Genom datamodellering
indikeras att Enceladus hav bör vara relativt rikt på upplöst fosfor. Fosfor är
en viktig ingrediens för livet.
Glein är en ledande expert på utomjordisk
oceanografi. Han är medförfattare till en ny artikel i Proceedings of the National
Academy of Sciences där dessa antagna bevis beskrivs.
Rymdfarkosten Cassini som kretsade över månen 2005 upptäckte för första gången att Enceladus hade flytande vatten under sin yta då gejsrar av iskorn och vattenånga utbröt från sprickor i isen och analyserade prover från denna.
"Vad vi har lärt oss är att gejsern innehöll
nästan alla grundläggande ämnen för liv som vi känner det", sa Glein.
"Medan det bioessentiella elementet fosfor ännu inte identifierades
direkt eller hittades i analysen av vattenångan upptäcktes det däremot nu genom ovan datamodell där team fann bevis för dess tillgänglighet i havet under månens isiga skorpa."
En av de mest djupgående upptäckterna inom
planetvetenskapen under de senaste 25 åren är att världar med hav under ett
ytskikt av is är vanligt i vårt solsystem. Sådana världar inkluderar de isiga månarna
över Saturnus, Jupiter, Uranus och Neptunus och då är i första hand Jupiters
måne Europa, Saturnus måne Titan och Enceladus liksom mer avlägsna kroppar som dvärgplaneten
Pluto som intressantast.
Världar som jorden däremot med flytande hav på sin
yta måste ligga inom ett smalt avstånd från sin sol. Någon sådan värld finns
inte utöver Jorden i vårt solsystem i dag, Eventuellt har Mars haft hav i
perioder tidigare.
Inre vattenhavsvärldar (under is) kan dock finnas
över ett mycket bredare spektrum av avstånd från sin sol vilket kraftigt utökar
antalet världar med livsformer som sannolikt kan existera i Vintergatan. "Strävan
efter utomjordiskt liv i solsystemet har skiftat fokus eftersom vi nu i första
hand letar efter byggstenarna för liv, inklusive organiska molekyler, ammoniak,
svavelbärande föreningar samt den kemiska energi som behövs för att stödja
liv," säger Glein. "Fosfor är intressant då det i tidigare teorier
ansågs vara knappt i Enceladus hav vilket skulle dämpa utsikterna för liv där."
Fosfor i form av fosfater är avgörande för allt liv
på jorden. Det är viktigt för skapandet av DNA och RNA, energibärande
molekyler, cellmembran, ben och tänder hos människor och djur och även havets
mikrobiom av plankton.
Teamets medlemmar utförde termodynamisk och kinetisk
modellering som simulerar fosforns geokemi baserat på fynd från Cassini analys
av gejsern på Enceladus. Under sin forskning utvecklade teamet den mest
detaljerade geokemiska modellen hittills av hur havsbottenmineraler löses upp i
Enceladus hav och förutspådde att fosfatmineraler skulle vara ovanligt lösliga
där.
"Den underliggande geokemin har en elegant
enkelhet som gör närvaron av upplöst fosfor oundviklig och når nivåer nära
eller till och med högre än de i dagens hav på Jorden", säger Glein.
"Vad det betyder för astrobiologi är att vi kan vara mer säkra än
tidigare på att Enceladus hav kan ha liv."
Spännande
tider väntar om vi får möjlighet att utforska detta hav någon gång i framtiden
(min anm.).
Bild vikipedia på Saturnus största måne Enceladus i
naturlig färg. Bild tagen av farkosten Cassini 2017.
