Svenskar erbjuds inte jobb på andra
orter vid arbetslöshet, om inte dessa har en spetskompetensutbildning eller är
sjukvårdskunniga, alternativt lärare.
Övriga får allt stanna där de är i sin
arbetslöshet, i de flesta fall med ett ev. avbrott med särskilt
anställningsstöd efter en praktikperiod. Ungdomar kan dock fortfarande ibland
få arbete i Sverige på annan ort än de bor på.
Men undantagen bekräftar regeln.
Flyktingar får knappast arbeten på annan ort än de först placeras på och
knappast där heller, fast staten kopplar in all slags lockande bidrag till arbetsgivare.
Att då införa en regel som tvingar
flyktingar att flytta dit de erbjuds arbete är nästan ett hån mot den
arbetssökande. Det handlar om kanske någon promille om ens det som erbjuds
detta och då oftast av någon från samma land som de själva kommer från, en
släkting etc som driver en pizzeria eller har en annan liten företagsamhet.
Annars får de flesta gå arbetslösa om de inte öppnar en liten dagligvarubutik
eller pizzeria etc.
Men i vår regims fantasivärld kan
säkert deras syn på arbetsmarknaden finnas i en teori som kallas ”arbetslinjen”
vilken kan tolkas lite hur som helst men som vi vet inte har gett några fler arbeten utan enbart ekonomisk segregation
av arbetslösa och utförsäkring av sjuka, ofta till ingenting annat än misär.
