Derrida och traditionen.

Han ansåg att en text aldrig förmedlar ett entydigt budskap. En text kontrolleras därmed aldrig enbart av författarens medvetna vilja.

Det finns, sa Derridas, i varje textmassa sprickor och motsättningar emellan det som bokstavligt står där och det som gömmer sig där i form av metaforer av retorisk strategi
och av kompositionell struktur.

Dekonstruktionen av texten, vilket var vad Derridas intresserade sig för, innebar sökandet efter interna konflikter och heterogenitet.

Man kan se det som är skrivet, om jag tolkar det rätt, som att en text kan tolkas på oräkneliga sätt beroende på vem man är. Vad man önskar få bekräftat och vad man söker och vad man inte önskar få bekräftat. Sedan finns ju de ordblinda som läser grammatiskt fel och får en helt fel uppfattning av vad författaren menade med sin text. Ja, allt som allt så kan en text som en författare ger ut misstolkas på sätt som gör författaren av densamma både förvånad, desillusionerad och rädd. Ja, kanske även får denne att ge ett heligt löfte till sig själv att
aldrig publicera en text igen.

Sedan finns Derridas och hans gelikar som förvirrar författaren och läsaren av en text än mera.

Kan man utifrån ovanstående se någon form av motsättning i artiklar av detta slag, utifrån vem man är och vilken förförståelse man har.
http://www.skonahem.com/inspirerande-hem/hemreportage/skilda-varldar/index.xml
Ja, enligt mig så kan man se det som att den som ser dessa vackra hemmiljöer antingen blir inspirerad till att göra sitt eget hem likartat eller helt enkelt, om ekonomin inte tillåter, drömma sig bort i en annan verklighet och här få det denna verklighet inte ger möjlighet till.

Tidningar som Sköna Hem ger därmed inspiration till en socialklass som kan förverkliga det den läser om och dagdrömmar till övriga som behöver drömma sig bort från en verklighet de inte kan lämna.

Texten och bilderna tolkas därmed olika beroende på vem man är. Som inspiration eller som en dagdröm i ovanstående fall.