Astrofysiker från University of Bath har utvecklat en ny metod för att enklare hitta "kvasarer med föränderligt utseende" (som skiftar i ljusstyrka). Man hoppas med detta ta forskningen ett steg närmare i förståelsen av ett universums största mysterier – hur supermassiva svarta hål växer.
Kvasarer tros
vara källan som reglerar tillväxten av svarta hål i den galax där de finns.
En kvasar är en region med spektakulär luminositet (ljusstyrka) i mitten av en
galax, som drivs av ett supermassivt svart hål och då i området av de största
typerna av svarta hål med massa som överstiger vår sols med miljoner eller
miljarder i massa.
Kvasarer växlar snabbt mellan ett tillstånd av hög
ljusstyrka och ett tillstånd av låg ljusstyrka. Men ännu vet inte forskare varför.
Kvasarer är den starkaste lysande ihållande ljuskällan i universum. Många
galaxer har en kvasar vid sitt centrala svarta hål vintergatan tros ha ett vilket dock
ej bevisats. Hittills har cirka en miljon svarta hål hittats i lika många galaxer.
Kvasarer bildas när gasformig materia (gas och damm mest) genom gravitationskraft dras in i ett supermassivt svart hål. När denna gas närmar sig det svarta hålet bildas en "ackretionsskiva" runt det svarta hålet. Energi frigörs från skivan i form av elektromagnetisk strålning, och det är denna strålning som producerar kvasarens luminositet.
Ackretionsskivan är omgiven av en tjock, dammig miljö
som skymmer mycket av kvasarens insläpp in i det svarta hålet. Eftersom den
dammiga strukturen är mycket stor bör ljusstyrkan inte förändras på mänskliga
tidsåldrar. Men det visar sig att en kvasar med föränderligt utseende kan ses
växla från ljus till mörk snabbt (inom ett mänskligt år). Att skapa en mer
omfattande lista över kvasarer med förändrade utseenden skulle vara ett stort
steg mot att förstå orsakerna till dessa uppenbart snabba övergångar. Den nya
detektionsmetoden kommer att göra det möjligt för forskare att hitta kvasarer
som genomgår extrema förändringar i ljusstyrkan och därmed skapa en mer
omfattande räkning av supermassiva svarta hål. Nästa steg blir att studera
orsakerna till ljusskiftningarna.
Astrofysikern Dr Carolin Villforth, som är
involverad i forskningen, sa: "Dessa kvasarer vid supermassiva svarta hål
är extremt viktiga för galaxutvecklingen - desto mer vi lär oss om dem, desto
mer förstår vi hur de påverkar galaxers tillväxt."
Jag
(min anm.) ser det som att ljusstyrkans skiftningar beror på skild täthet i
massan av det damm som dras in i det svarta hålet. Ju mindre tät massa
tillfälligt, desto mindre ljusutsläpp i loppet in mot det svarta hålet. Värmen
vid den snabba resan ner i hålet ger en hetta som vi ser som stark förbränning (ljus)
eller smältning av gas o damm som dras ner, En kvasar är helt enkelt detta
skeende enligt mig.
Bild vikipedia av en illustratörs återgivning av
ackretionsskivan i ULAS J1120+0641, en mycket avlägsen kvasar som får energi av
ett supermassivt svart hål med en massa två miljarder gånger solens.
