Ett mycket avlägset objekt i universum som det
var och såg ut "bara" två miljarder år efter Big Bang (då universum enbart hade en sjättedel av
nuvarande storlek) upptäcktes finnas därute men dolt även för de mest avancerade
instrument som används för att se objektet som vi anar därute och antar är en
galax.
Detta objekt
har nu beskrivits av ett team från SISSA (International School of Advanced
Studies (SISSA) som i Trieste.) i en publicerad studie i The
Astrophysical Journal.
Objektet är så mörkt att det nästan är osynligt även
för mycket avancerade instrument. Dess natur har en längre tid varit föremål för
debatt. Men genom undersökningar med hjälp av ALMA-interferometern (Almateleskopet finns i Chile) har
SISSA-gruppen under ledning av professor Andrea Lapi vilken forskar om bildandet och utvecklingen
av galaxer lyckats identifiera objektets huvudsakliga egenskaper.
Objektet är kompakt och innehåller stora mängder av interstellärt damm som döljer denna unga galax där stjärnor bildas med en hastighet av cirka 1000
gånger högre hastighet än vad som sker i Vintergatan i nutid. Beskrivningen av
denna galax kommer att vara användbar för att avslöja mer om mycket
avlägsna objekt och indikera nya tillvägagångssätt för studier av andra
"mörka" himmelska kroppar.
"Mycket avlägsna galaxer är informationskällor
om vårt universums förflutna och framtida utveckling", förklarar Marika
Giulietti som studerar astrofysik och kosmologi vid SISSA och som var
huvudförfattare till studien.
Giulietti säger att objekt som dessa är mycket kompakta och svåra att observera. På grund av de stora avstånden från oss är ljuset från dem mycket svagt. Orsaken till denna förmörkelse på ovan nämnda galax är den massiva närvaron av interstellärt damm vilket avskärmar synligt ljus från de unga stjärnorna och gör galaxen i sin helhet svår att upptäcka med optiska instrument. Men den kan upptäckas genom att den sänder ut radiostrålning i våglängder som kan observeras med kraftfulla interferometrar i (sub-) millimeter och radiovågsband.
Ett verktyg som används i är det som kallas gravitationslinsning en metod av stor vetenskaplig potential. Principen är enkel: i allmänna relativitetsteorin kan det förklaras som att rymdobjekt som finns närmare oss är perfekt anpassade för gravitationslinsning.
Giulietti säger: På detta sätt fungerar stora
himmelska kroppar som en slags enorm kosmisk lins som får 'bakgrundsgalaxerna'
att se större och ljusare ut, så att de kan identifieras och studeras med våra
instrument. Under det senaste decenniet har många observationsprogram
genomförts med detta tillvägagångssätt.
