Vita dvärgar är vad de flesta stjärnor slutar som
efter att ha bränt slut på vätet som driver dem som stjärnor övriga och större
stjärnor försvinner i många fall som en supernova.
Astronomer har nu sett att ett av dessa galaktiska objekt (en vit dvärgstjärna)
slås på och av i ljusstyrka i korta intervall. Det är första gången något sådant
setts.
Denna vita dvärgstjärna finns ca 1 400 ljusår från
jorden.
Dess accreting eller utfodring antas komma från en stjärna i nära omloppsbana (en följeslagande stjärna).
Astronomer vid Durham university har beskrivit den förlorade ljusstyrkan i 30
minuters intervall, en process som bara tidigare setts i accreting (då materia
dras in i den kompakta vita dvärgen utifrån, damm gas etc) under perioder av
flera dagar till månaders mellanrum. Ljusstyrkan hos en accreting vit dvärg
påverkas av mängden omgivande material som den finns inom så forskarna säger
att något stör här. Inmatningen avbryts ofta.
De tror att det de bevittnar kan vara förändringar i
den vita dvärgens magnetfält.
Under "på"-läget, när ljusstyrkan är hög,
matas den vita dvärgen av ackretionsskivan (damm och gas i dess omgivning) som
normalt kan ske.
Men i detta fall stängs systemet av mycket ofta var
30 minut ungefär då ljusstyrkan sjunker.
Forskarna säger att när detta händer så ofta bör det
bero på att magnetfältet snurrar så snabbt att det skapar en barriär som stör
mängden infall av damm till den vita dvärgen en process som kallas magnetisk
gating.
Detta leder till halv-regelbundna små ökningar av
ljusstyrkan som då kan ses av astronomerna. Efter en tid slår systemet
sporadiskt "på" igen, och ljusstyrkan ökar tillbaka till sin
ursprungliga nivå.
De hoppas att deras upptäckt ska lära oss mer om
fysiken bakom ackretion – där föremål som svarta hål, vita dvärgar och
neutronstjärnor livnär sig på omgivande material från närliggande stjärnor
eller dammmoln.
Dessa
blinkningar kan ses som äkta blinka lilla stjärna lyssna på låten (min anm.) i motsats till de
blinkande stjärnor vi ser upp mot från Jorden vilkas blinkningar är en
atmosfärisk effekt och därmed oäkta. Men lika vackra för den skull.
Rapporten om ovan upptäckt finns publicerad den 18 okt 2021 på nature.com
Bild pxhere.com
