År 2017 upptäcktes det första interstellära objektet
som man då antog inkommen från det interstellära universum (platser utanför
vårt solsystem) av Pan-STARRS astronomiska observatorium på Hawaii. "Oumuamua liknade på många sätt en komet.
Men det var ett märkligt objekt på flera sätt och mysteriet om vad det var
spekulerades det vilt över", säger Desch, professor vid School of
Earth and Space Exploration vid Arizona state university.
Från observationer av objektet upptäckte Desch och
Jackson flera egenskaper hos objektet som skilde sig från vad som skulle
förväntas från en komet.
När det gäller hastighet for objektet in mot solen
med en hastighet som var lite lägre än väntat av objekt som dessa vilket indikerar att det inte hade färdats i
interstellära utrymmen på mer än en miljard år eller så. När det gäller storlek
var dess pannkaksform också mer utplattad än något annat känt solsystemobjekt
(obs först var tron att det var ett långsmalt objekt se bild (min anm.).
De observerade också att medan objektet fick en
liten knuff bort från solen (en "raketeffekt" vanligt för kometer när
solljus förångar isen på dem), var pushen starkare än vad som kunde väntats.
Slutligen saknade objektet en synlig flyende gas något som vanligtvis benämns kometsvans. Totalt var objektet väldigt likt en komet, men olik alla kometer
som någonsin hade observerats i solsystemet hittills. Desch och Jackson antog därför att föremålet innehöll is av olika slag och beräknade hur snabbt dessa isar
skulle sublimera (passera från fast is till en gas) när "Oumuamua
passerade solen.
Därefter beräknade de raketeffekten, objektets massa
och form och isens reflexivet. Det var ett spännande arbete", säger
Desch.
– Vi insåg att en bit is av detta slag skulle vara mycket mer
reflekterande än vad man antog vilket gjorde att den kunde vara av mindre slag.
Samma raketeffekt skulle då ge "Oumuamua en större knuff än större kometer
brukar få."
Desch och Jackson hittade en is av fast kväve som gav
en exakt matchning enligt teoretiska beräkningar till alla objektets egenskaper. Då fast kväveis kan ses på Plutos yta är det möjligt att ett
kometliknande föremål kan vara av samma material som där.
"Vi visste att vi hade träffat rätt idé när vi
slutförde beräkningen för hur albedo (hur reflekterande kroppen var) skulle få
rörelsen av 'Oumuamua att matcha med observationerna," sa Jackson,
forskare och Exploration Fellow vid ASU. "Det värde som vi fick var
detsamma som vi observerar från Plutos och Tritons yta vilkas yta är täckta av
kväveis."
De beräknade sedan i vilken takt bitar av fast
kväveis skulle kunna ha slagits bort från Plutos yta och liknande kroppar tidigt i
vårt solsystems historia. Och de beräknade sannolikheten för att bitar av fast
kväveis från andra solsystem skulle nå vårt. ”Denna forskning är spännande
eftersom vi förmodligen har löst mysteriet med vad 'Oumuamua är och vi rimligen
kan identifiera Oumuamua som en bit av Pluto under dess tidiga existens',
alternativt en Pluto-liknande planet i ett annat solsystem," sa Desch.
"Hittills har vi inte kunnat veta om andra solsystem har Pluto-liknande
planeter men nu har vi sett en bit av en passera jorden (antagandet är att denna kommer från Pluto men det bör bevisas min anm.)."
Desch och Jackson hoppas att framtida teleskop som exempelvis
Vera Rubin Observatory/Large Synoptic Survey Telescope i Chile kommer att kunna
undersöka hela södra himlen regelbundet och hitta ännu fler interstellära
objekt (som kan ses som detta min anm.
Men tron att de är från ex Pluto är dock större) och andra forskare kan
använda dessa observationer för att ytterligare testa teorin om isobjekts
ursprung.
Inte
så fantasieggande längre nu med Oumuamua (min anm). Men jag tror fallet är
löst. En bit av det som skulle bli Pluto.
Ny tolkning av hur Oumuamu ser ut. Bild 1 från https://www.theguardian.com/ Bild 2 den kända tolkningen av hur den anses
se ut från https://www.flickr.com/
