Stjärnor lämnar den plats där de uppkom och sprids
över galaxen. Det är en process i den galaktiska evolutionen. Teoretiska
studier pekar på två eventuella orsaker till att stjärnor ger sig iväg. För det
första kan stjärnor kastas ut på grund av växelverkan i unga multipla
stjärnsystem. För det andra kan stjärnor få rörelseenergi vid kollaps eller
interaktion mellan molekylmoln eller områden i dessa moln i stjärnans närområde.
Stjärnor med relativt tydliga banor har vanligtvis
helt separerats från sin bildningsplats. Unga protostjärnor är vanligtvis djupt
inbäddade i molekylmoln, vilket gör det svårt att mäta deras rörelseegenskaper.
Observationsdata om stjärnor som ger sig av är mycket ofullständiga.
Nu har ett gemensamt team av forskare från National Astronomical Observatories (NAOC) vid Chinese Academy of Sciences (CAS), Shanghai Observatory (SHAO) vid CAS och Guangzhou University, gjort an undersökning med högupplösta molekylära spektrallinjer och för första gången upptäckt en protostjärna som för en tid sedan lämnat sin bildningsplats.
De använde ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Antenna Array) för att göra observationer mot ett stort urval av unga stjärnbildningsområden.
I det stjärnbildande området G352.63-1.07 fann de en
protostjärna med en märkbar hastighetsförändring. Här observerades
i ett antal molekyllinjer, som alla indikerade att protostjärnan hade en annan
hastighet än gasmolnet där det bildades. Samtidigt följer alla
molekyllinjer den täta stjärnan, vilket ger en unik möjlighet att mäta
stjärnans rörelse.
Enligt molekyllinjernas spektralhastighet har
protostjärnan en signifikant blåförskjutning på -2,3 km/s i förhållande till
sitt modermolekylmoln. Samtidigt är stjärnan med rätta placerad vid den centrala
dippen i föräldramolnet, vilket tyder på att protostjärnan varit en intern del av
molnet.
Prostjärnans flykthastighet (-2,3 km/s) och rumsliga förskjutning (0,025 ljusår) visar att flykten började för mindre än 4 000 år sedan, med en kinetisk energi på upp till 1045 erg. Detta gör stjärnflykten av G352.63-1.07 till en av de yngsta och mest energirika händelserna i Vintergatans stjärnbildningsområden.
Dessutom, även om flykthastigheten hos den centrala
stjärnan är mycket lägre än hos stjärnor som kastas ut i hög hastighet och som
produceras i stjärnhopar, är den faktiskt jämförbar med den genomsnittliga
spridningshastigheten hos unga stjärnor. Detta tyder på att molnkollaps borde
vara den viktigaste mekanismen för förklara att stjärnor ger sig av.
I framtiden kommer forskarna att göra mer djupgående
analyser av multistjärnors växelverkan och explosiv gasexpansion i
G352.63-1.07.
Studien är publicerad i The Astrophysical Journal.
