Stjärnor rör sig bort från den plats där de bildades. Hur frågar sig astronomerna.

 

Stjärnor lämnar den plats där de uppkom och sprids över galaxen. Det är en process i den galaktiska evolutionen. Teoretiska studier pekar på två eventuella orsaker till att stjärnor ger sig iväg. För det första kan stjärnor kastas ut på grund av växelverkan i unga multipla stjärnsystem. För det andra kan stjärnor få rörelseenergi vid kollaps eller interaktion mellan molekylmoln eller områden i dessa moln i stjärnans närområde.

Stjärnor med relativt tydliga banor har vanligtvis helt separerats från sin bildningsplats. Unga protostjärnor är vanligtvis djupt inbäddade i molekylmoln, vilket gör det svårt att mäta deras rörelseegenskaper. Observationsdata om stjärnor som ger sig av är mycket ofullständiga.

Nu har ett gemensamt team av forskare från National Astronomical Observatories (NAOC) vid Chinese Academy of Sciences (CAS), Shanghai Observatory (SHAO) vid CAS och Guangzhou University, gjort an undersökning med högupplösta molekylära spektrallinjer och för första gången upptäckt en protostjärna som för en tid sedan lämnat sin bildningsplats.

De använde ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Antenna Array) för att göra observationer mot ett stort urval av unga stjärnbildningsområden. 

I det stjärnbildande området G352.63-1.07 fann de en protostjärna   med en märkbar hastighetsförändring. Här observerades i ett antal molekyllinjer, som alla indikerade att protostjärnan hade en annan hastighet än  gasmolnet där det bildades. Samtidigt följer alla molekyllinjer den täta stjärnan, vilket ger en unik möjlighet att mäta stjärnans rörelse.

Enligt molekyllinjernas spektralhastighet har protostjärnan en signifikant blåförskjutning på -2,3 km/s i förhållande till sitt modermolekylmoln. Samtidigt är stjärnan med rätta placerad vid den centrala dippen i föräldramolnet, vilket tyder på att protostjärnan varit en intern del av molnet.

Prostjärnans flykthastighet (-2,3 km/s) och rumsliga förskjutning (0,025 ljusår) visar att flykten började för mindre än 4 000 år sedan, med en kinetisk energi på upp till 1045 erg. Detta gör stjärnflykten av G352.63-1.07 till en av de yngsta och mest energirika händelserna i Vintergatans stjärnbildningsområden. 

Dessutom, även om flykthastigheten hos den centrala stjärnan är mycket lägre än hos stjärnor som kastas ut i hög hastighet och som produceras i stjärnhopar, är den faktiskt jämförbar med den genomsnittliga spridningshastigheten hos unga stjärnor. Detta tyder på att molnkollaps borde vara den viktigaste mekanismen för förklara att stjärnor  ger sig av.

I framtiden kommer forskarna att göra mer djupgående analyser av multistjärnors växelverkan och explosiv gasexpansion i G352.63-1.07.

Studien är publicerad i The Astrophysical Journal.

Bild https://www.deviantart.com/