WHL0137-LS, känd som Earendel är en stjärna i
stjärnbilden Valfisken. Den upptäcktes för bara några dagar sedan (mars 2022) och
är den från oss mest avlägsna stjärna vi känner till. Den upptäcktes och rapporterades av
Rymdteleskopet Hubble den 30 mars 2022
Earendel är så långt borta att ljus därifrån tagit 12,9
miljarder år för att nå jorden, och ses för oss som den gjorde när universum
bara var 7 procent av sin nuvarande ålder. De minsta objekten som tidigare
setts på så stort avstånd är stjärnhopar, inbäddade i tidiga galaxer.
"Vi trodde nästan inte på det först, då det var så mycket längre bort än den tidigare mest avlägsna redshift-stjärnan", säger astronomen Brian Welch vid Johns Hopkins University i Baltimore, huvudförfattare till en rapport som beskriver upptäckten som publicerades i tidskriften Nature den 30 mars. Upptäckten gjordes med hjälp av data som samlats in under Hubbles RELIKER (Reionization Lensing Cluster Survey) program, under ledning av medförfattare Dan Coe vid Space Telescope Science Institute (STScI), i Baltimore.
"På dessa avstånd ser man normalt endast hela galaxer som små ljusfläckar då ljuset från miljontals stjärnor smält samman till en diffus punkt", säger Welch. "Galaxen som är värd för den här stjärnan har förstorats och förvrängts genom gravitationslinser till en form så den liknar en lång halvmåne (därav beteckningen lång stjärna) något vi först döpte till Sunrise Arc." Efter att ha studerat galaxen i detalj ansåg Welch att det är en extremt förstorad stjärna som han nu namngav Earendel, vilket betyder "morgonstjärna" på gammalengelska. Upptäckten kan öppna upp en okänd era (tid) av mycket tidig stjärnbildning.
"Earendel fanns för så länge sedan att den kanske inte hade samma råvaror som stjärnorna omkring oss idag innehåller", sade Welch." Att studera Earendel kommer att vara som ett fönster in i en era av universum som vi inte känner mycket till men som ledde till allt vi vet i dag. Det är som om vi har läst en riktigt intressant bok, men började med andra kapitlet och nu får en chans att se hur allt började i kapitel ett, säger Welch.
Forskargruppen uppskattar att Earendel har en storlek av minst 50 gånger
solens massa och är miljontals gånger ljusare och därmed konkurrerar med de
mest massiva stjärnor som vi känner till. Men även en sådan högmassastjärna
skulle vara omöjlig att se på så stort avstånd utan hjälp av en naturlig
förstoring från ett enormt galaxkluster. I detta fall galaxklustret WHL0137-08
vilket finns mellan oss och Earendel. Detta galaxklusters massa förvränger
rymdens struktur och skapar ett kraftfullt naturligt förstoringsglas som
förvränger och kraftigt förstärker ljuset från avlägsna föremål bakom det.
En
intressant upptäckt som kan ha en stor betydelse för vår förståelse av
verkligheten i rum och tid (min anm.)
Bild vikipedia som visar den effekt som möjliggör
att stjärnan kunde ses. Ljus böjs i närheten av massiva objekt. De orange
linjerna visar objektets skenbara position och de vita linjerna visar ljusets
väg från källans verkliga position.
