Inga frågor mer än personfrågor verkar längre vara intressanta hos socialdemokraterna. När ska de börja arbeta som ett parti som syns o hörs igen? Nu har persondiskussionerna om Juholts vara eller inte vara som partiledare varit allt som hörts från partiet hela hösten.
Tacksamt för moderaterna, som inte har någon opposition värd namnet längre, tvärtom. Miljöpartiet har närmat sig alliansen sedan de fick nya språkrör och alliansen regerar nu på rutiner. De kan säga o göra vad de vill, ingen reagerar längre. Allt är frid o fröjd, nästan alla är nöjda med Reinfeldt och hans regim. Ingen diskuterar eller skriver längre om varken fas3 eller utförsäkringen.
Jag är en av få. Mycket få som ännu inte tystnat, men vem skriver vi då för? Vem läser det, reagerar någon för det? Knappast.
Säkert ses vi som ultraröda fossiler från forntiden när det gäller politik och som mer eller mindre löjliga dagdrömmare.
Men om vi - de sista entusiasterna för välfärd och solidaritet – tystnar, då kan vad som helst hända. Vi få som är kvar önskar ett parti som kan visa på hur människor utan arbetsgivare har det idag.
De som är utanför ser sig som sämre och har anpassat sig som fas3 are och utförsäkrade.
Var det så vi ville ha det?
Frågan besvaras med ett ja från svenska folket, som då slipper medias påminnelser om att det finns människor som inte alls har det bra, eller ens en framtid, i alliansens/moderaternas paradis, Sverige.
