Vecka 3 upplevelse elaka skämt om män

Blinka lilla lampa där undrar just vem som är där.

Här är jag, tack för lampans milda sken som täcker mig från topp till ben.

Tack alla husägare som har censorer på lampor så de tänds när man rör sig ute på trottoarerna utanför husen. Det känns tryggare och säkrare att gå utanför era hus numera mot förr då allt var beckmörkt och man inte visste vad som kunde dyka upp i mörkret av trädgårdar och gångar och uppfarter. Kanske ilskna hundar, leklystna katter eller folkilskna villaägare med gevär i händerna.

En tanke som slår mig är om män har gett upp kampen om jämställdhet eller jämställdhet innebär att män icke får håna kvinnor medan det för kvinnor är fritt fram?

Ofta ser man på arbetsplatser, studiesammanhang mm anslagstavlor där män punktvis förlöjligas på ett A4 ark. Någon kvinna bör ha satt upp detta. Men ingen man reagerar, det verkar vara helt ok.

Men hur många har sett en anslagstavla där det hänger ett A4 ark där kvinnan punktvis förlöjligas? Någon?? Nej tänkte väl det. Den man som skulle sätta upp något sådant skulle med all säkerhet inte se sitt alster sitta uppe många minuter. Klappjakten på män skulle komma igång med omedelbar verkan och glåporden hagla från kvinnorna i gruppen på hur hemska män är.

Varför kan det ena könet, kvinnan, håna män utan repressalier medan det är tabu för män att göra detsamma?

Finns det en logisk förklaring till detta? Är män dumma, kvinnor smarta? Om kvinnor är smarta så skulle de knappast sätta upp ark med nidbeskrivningar av män. Om män vore smarta skulle de knappast tillåta det utan hämnd av samma slag. Skulle någon man håna en annan man skulle aldrig den hånade mannen tiga.

Varför ger inte kvinnans hån då någon reaktion? Min uppfattning är att det ligger sexuella undertoner i det. Män gillar att uppmärksammas av kvinnor. Kvinnor gillar att uppmärksammas av män. Så dessa pappuppsättningar är sexuella provokationer i första hand.

Kvinnor som njuter av att irritera män och män som njuter av att kvinnan uppmärksammar dem.
Det är ett flirtspel av lite sm –karaktär.

Alla män tycker inte om det men anser det är så omoget att de inte bryr sig. Alla kvinnor flörtar inte heller utan de är så mogna att de inte heller tar papperna som något seriöst utan ser det bara som tramsigt.

Så det handlar om kvinnor som önskar egga upp män som tillbringar sin tid med att se hur män reagerar på deras uppräkningar av mäns själsliga förmågor och även fysiska. Ofta finns sexuella anspelningar med även i texterna. Se ett ex här. http://home.swipnet.se/teslacoil/jokes/joke45.htm

Gå in på Google sök på meningen ”skämt om män” du får många direktträffar. Sök på meningen ”skämt om kvinnor” du får ingen direktträff. Vem har då makten män eller kvinnor?
Vem styr vad som man kan skämta om?

Anselm av Canterbury

och det ontologiska gudsbeviset. Enligt Anselm, som levde på 1000 talet är Gud ett väsen som är långt större än vi ens kan tänka. Eftersom vårt medvetande skulle begränsa Gud, måste därför Gud finnas eftersom vi faktiskt kan tänka oss detta väsen. Gud är alltså större än vilket inget kan tänkas. Det är också ett faktum att en Gud som faktiskt existerar är större än en Gud som bara finns i medvetandet eller i teorin. Eftersom man menar att Gud är större, innebär också det att existens är nödvändigt för att uppfylla denna kriterie.

Svårt att förstå? Ja det fodrar rätt mycket tankeverksamhet för att förstå hur beviset är tänkt och att det faktiskt säger något. Först tycker man det ser enbart rörigt och intetsägande ut. Men med en del begrundande förstår man och då är det fascinerande. Det är inte utan anledning Anselm blivit känd inom området gudsbevis.

Men religion är i första hand en trosinriktning. Tro, inte kalla bevisbara fakta. Samtidigt kan man även se fakta som en tro. En tro på fakta som tagits fram av någon annan än en själv. Så tro och fakta kan ses som flytande begrepp i många sammanhang.

Men utan tron i religion skulle det inte vara en religion. I religion är tro grundad på känsla och påståenden som ger känslor som känns rätt. En faktafylld religion där allt bevisats som absolut sant skulle innebära att inga val fanns för att icke tro eller vägra tro.

Det skulle även innebära att alla skulle sluta söka meningen med livet då meningen var känd och konkret. Vilken skulle då meningen med att leva och utvecklas då bli? Allt är ju ändå förutbestämt. Likt Predestinationsläran där allt ses som förutbestämt och oberoende av vad man gör blir resultatet alltid det som Gud en gång bestämt ska ske i ett bestämt tidsavsnitt i livet.

Läs om detta på nätet det finns mycket att söka och då gärna enligt Kalvins tankar. En som jag tycker kuslig inriktning. Nej det är nog bäst som det är med en mänsklighet som kan tro men även tvivla och icketro. En mänsklighet som är fri att välja då inget är bevisat och tanken är fri att spekulera inom området. Just genom detta har vi fått och får fortfarande nya trosinriktningar och förslag på livsmeningar.