Google

Translate blog

tisdag 4 januari 2011

Solen har alltid setts som God och en Gud att vörda.

Tidigt lärde sig människan att solens värme fick växter att gro och människor att slippa frysa.

De lärde sig att det blev kallt på natten när solen inte var framme och att det blev svalare när moln skymde solen.

De lärde sig även att solen kunde plåga med en för stark värme, en ökning av   temperaturen över en viss nivå var plågsam för växter, djur och människor.

Det var därför inte konstigt att det som i bla Egypten uppstod en tro på en solgud (Ra) vilken de tillbad och offrade till så att inte temperaturen från solen blev för hög för skörd.

Om solguden blev arg vägrade denne att släppa ner regn och plågade jorden med sina strålar.

Solkulten i gångna tider är därför lätt att förstå då man var beroende av naturens växtkraft.
I dag tänker inte så många på hur beroende vi alla är av solen fortfarande.   

Inget kan ersätta dess livgivande men hur många dyrkar denna kraft i dag? Ja det är kanske inte vad vi ska göra, men att förstå den är något vi borde fundera på.
”Och Gud sade: ljus bli till. Ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret”.(första mosebok kapitel 1, vers 3-4).