Det
var svårt. Generationers förtryck fanns i generna. Att stå med mössa i hand och
be om arbete var vanligt. Den som inte underställde sig kunde frysas ut och
mista sitt arbete.
Vi
nådde aldrig fram men kom en bra bit på väg genom att många hjälptes åt och visionen om ett samhälle för alla var
ledstjärnan. Människor fick det bättre ekonomiskt oberoende av om de hade ett arbete, var sjuka eller arbetslösa.
Arbetslösa fick beredskapsarbete. Arbete
med avtalsenlig lön. Sjuka kunde känna tryggheten i att de inte kunde bli
utförsäkrade från sjukförsäkringen om de inte blev friska. De med arbete visste
att det fanns en skyddande a-kassa.
Allt monterade moderaterna ner på bara
några år för att passa deras syfte av segregation av de som är arbetslösa eller
för sjuka för att arbeta.
Och
att konstruera ett samhälle där alla igen har trygghet och ska ses som lika
mycket värda är en omöjlighet för en ny regim efter valet 2014. Ingen vågar återställa skattetrycket
igen till den tid då skatt efter inkomst var självklarheten oberoende av om
denna kom från sjukförsäkring, arbete, a-kassa eller pension.
Att
återställa a-kassan eller stoppa utförsäkringen kommer även att vara omöjligt
mer än till ytterst små marginaler. Svenskarna finns nu i en ny generation som inte
kan förstå att människor kan ses som lika mycket värda om de inte har ett arbete.
