Forskare som undersökte stjärnanhopningar i
stjärnbilden Orion fick bevittna en av de mest gigantiska och kraftfulla stjärnstormar
som någonsin setts. Ett superflare.
Superflare är utkast från en solfläck en enorm
explosion av UV-strålning och röntgenstrålning. Den nu sedda hade ett utkast 10 gånger mer massiv än någon som någonsin bevittnats från vår sol, enligt ny
forskning publicerad i The Astrophysical Journal.
Medan mekanismen bakom dessa utkast från stora solfläckar sker inte är förstådd tyder den nya forskningen dock på att
superflares uppstår på stjärnor som är mycket magnetiskt aktiva. Dessa solfläckar
kan där få enorma utbrott av laddade partiklar som kan förstöra livet
på planeter som kommer i deras väg, beskrev studiens författare det.
Solfläckar i sig är bara mörka i förhållande till
solens övriga ljus, enligt University Corporation for Atmospheric Research (UCAR). Om
en solfläck ensamt skulla skina oberoende av solens övriga strålning skulle den
i en mörk rymd ha en ljusstyrka som vår måne. Anledningen till att solstrålar
verkar så mycket mörkare än resten av solens synliga yta (fotosfär) är att på dessa är det mycket svalare än på solen i övrigt. Gasen i en solfläck avger cirka 75 % mindre ljus än solen
i övrigt, enligt NASA.
Astronomer uppskattar att solstrålar har en temperatur
på ca 3500 grader Celsius - medan den omgivande fotosfären (solytan) flammar
vid ungefär 5500 C, enligt National Weather Service (NWS).
Solstrålar bildas i regioner med starka magnetfält.
Magnetfält som är ungefär 2 500 gånger
starkare än jordens och mycket starkare än någon annanstans på solen, enligt
NWS. Detta ökar det magnetiska trycket som utövas på solfläckar vilket hämmar
värmeflödet från solens inre till ytan och lämnar regionen svalare än omgivningen.
Den uppdämda magnetiska energin hos solfläckar kan
ha några spektakulära - och farliga biverkningar. När magnetfältlinjerna runt
solfläckarna blir för trassliga kan de bilda nya konfigurationer och släppa från
sig plötsliga utbrott av magnetisk energi. Denna energi kan interagera med den
omgivande plasman bestående av varm elektriskt laddad gas som utgör huvuddelen
av solens innehåll och då skapa en explosion av energi det som vi kallar
solflare.
Ju fler solfläckar det finns på solen vid en viss tidpunkt desto mer sannolikt är det att en solflare sker. Solfläckar är mer benägna att inträffa nära klimaxen av solens 11-åriga aktivitetscykel (känt som "solmaximum") då magnetisk aktivitet toppar.
Värmen från en solflare
kan i sin tur utlösa en annan typ av explosion som kallas en koronal massutkastning (CME) (bör inte
missuppfattas som solflare som är farliga för människan CME är skadligt för
elektronik) , där laddade solpartiklar spränger rakt ut ur solens atmosfär
och rymden med höga hastigheter.
De flesta CME är ofarliga. Men om en CME råkar vara riktad mot jorden kan det få skadliga konsekvenser. När en CME passerar över jordens atmosfär kan den slå ut elnät, orsaka radioavbrott och skada satelliter; Livet på jorden förblir skyddat av vår planets magnetfält, men astronauter som arbetar i rymden kan drabbas av stora doser av strålning.
Inlägget har som utgångspunkt en artikel i https://www.livescience.com
Bild vikipedia på Orion- konstellationen där
solstormen upptäcktes.
