I ett område som sträcker sig från Afrika till
Sydamerika försvagas jordens magnetfält gradvis. Detta märkliga beteende har fått
geofysiker förbryllade då fenomenet orsakar tekniska störningar i jordnära satelliters elektronik.
Forskare har använt data från ESA: s Swarm
konstellation för att förbättra vår förståelse av detta område som kallas
"South Atlantic Anomali."
Jordens magnetfält är livsviktigt för livet på vår
planet. Det är en komplex och dynamisk kraft som skyddar oss från kosmisk
strålning och laddade partiklar från solen. Magnetfältet genereras till största
delen av ett hav av överhettat, virvlande flytande järn som utgör den yttre
kärnan ca 3000 km under jordens yta. Detta fält är långt ifrån statiskt och
varierar både i styrka och riktning. Exempelvis har nyligen
genomförda studier visat att den nordmagnetiska polens position förändras.
Under de senaste 200 åren har magnetfältet förlorat
omkring 9 % av sin styrka genomsnittligt globalt. En stor region har utvecklats
med minskad magnetisk intensitet mellan Afrika och Sydamerika och är känd som
Den Sydatlantiska anomalin. Från 1970 till 2020 har den minsta fältstyrkan i
detta område sjunkit från cirka 24 000 nanoteslas till 22 000 samtidigt som
området har ökat i omfång och flyttats västerut i en takt på cirka 20 km per
år.
Under de senaste fem åren har ett andra centrum för
minsta intensitet uppstått sydväst om Afrika. Detta tyder på att den
Sydatlantiska anomalin kan delas upp i två separata områden. Det har
spekulerats över om den nuvarande försvagningen av fältet är ett tecken på att
jorden är på väg mot en polförändring vilket skett flera gånger historiskt. Det
innebär att den norra och södra magnetiska polen byter plats. Ett skeende som har
inträffat många gånger med tidsintervall av ungefär vart 250 000 år.
På marknivå i de områden där fälten nu försvagas
(kanske ett omslag av polerna sker blixtsnabbt när det väl sker en gång och
försvagningen nu är en uppladdning för denna omkastning av poler min anm.)
finns ingen anledning till oro. Men däremot har satelliter och andra
rymdfarkoster som flyger ovan området benägenheten
att få tekniska fel då magnetfältet är svagare i denna region då laddade
partiklar kan tränga in i elektroniken på de höjder där satelliter på låg
omloppsbana finns och ej är konstruerade för och skyddade som
höghöjdssatelliter är. Anledning till att de inte är detta är kostnaden.
Vad man kan lära sig är att allt är under förändring. Magnetfältet likt allt annat i vårt universum. Inget är fast.
Bild från vikipedia på skillnaden i orientering
mellan den magnetiska (Nm) och geografiska (Ng) nordpolen.
