Ny forskning tyder på att vulkaner kan ha spelat en
stor roll för att skapa en skenande växthuseffekt och därmed omöjliggjort liv
på Venus. Samma historia av aktiv vulkanism var nära att ske även på jorden. Hur
ofta jorden drabbats av massiva tider av vulkanism och hur illa dessa starka
vulkanismepisoder påverkade vår planet är svårt att veta. Men på Venus blev det
ödesdigert. För att få ett grepp om dessa frågor undersökte ett team av
forskare förekomsten av stora magmarika platser (kallat LIP Large Igneous
Provinces), enorma avlagringar av magmabildad sten utspridda över hela världen.
Det enda sättet för en LIP att bildas är då magma
kommer upp ur jordens innandöme genom vulkanism eller plattors rörelser och ytan
rivs upp. Detta kan hända när tektoniska plattor rör sig eller när mantelplymer (vulkanutbrott) stiger till ytan. Under bildandet av en LIP släpps massor av växthusgaser (ex
koldioxid) ut i atmosfären vilket dramatiskt förändrar klimatet. Bildandet av
en enda LIP tar cirka fem miljoner år och bildningstiden har förödande effekt på klimat.
Tidigare har dessa skeenden kopplats till ett flertal av massutrotningshändelserna på jorden (här finns en lista på de fem massutrotanden av liv som historiskt skett på Jorden).
Fler massutrotanden kan ha skett genom vulkanismperioder än av komet eller
asteroidkrockar med jorden. Enligt forskning som nyligen publicerades i The
Planetary Science Journal verkar LIP ske slumpmässigt. Det finns ingen känd
orsak som kan utlösa bildandet av flera LIP under samma tidsperiod. Men förmodligen
förändrar en enda LIP-bildningshändelse inte permanent ett klimatsystem
eftersom jorden har upplevt flera LIP-formationer och vi har fortfarande ett
stabilt klimat.
Kan
slumpen vara orsaken till att kanske flertal inträffade samtidigt på Venus (min
anm.) och därmed orsakade en omöjlighet för liv i evighet på denna planet.
Kanske det fortfarande sker där under de tjocka molnen som omöjliggör insyn?
En enda LIP-bildning kan dock skada ett klimat och
drastiskt öka atmosfärens temperatur genom växthuseffekten. Vissa
LIP-formationshändelser sammanfaller med varandra av ren slump. Många inträffar
inom en miljon år efter varandra vilket är kortare än varaktigheten av effekten
av en enda. Flera samtidiga LIP-bildningshändelser kan helt förstöra en planet.
Om för många sker på en gång släpps för mycket växthusgaser ut i atmosfären och
planeten kan bli omöjlig för att kunna hysa liv. Detta kan utlösa en skenande växthuseffekt som inte kan stoppas.
Om atmosfären fångar för mycket värme på en
livsvänlig planet börjar haven avdunsta. Med mer vatten i atmosfären fångas det
ännu mer värme in från solen och värmer haven ytterligare. Cykeln fortsätter och fortsätter
vilket så småningom leder till "värmedöden" i en tempererad värld.
Jorden undvek detta öde (kanske det var slumpartat att vi undvek detta, kanske inte). Om för
många LIP bildats samtidigt på Jorden kunde vårt öde blivit det samma som Venus.
En död livlös het molnig planet. Vi ser bevis på många utdöda vulkaner på
Venus men vet inte vet hur många som har raderats genom vittring eller
plattektonik. De kan historiskt ha varit många fler.
Om Venus upplevde för många LIP samtidigt kunde det
ha utlöst den skenande växthuseffekten som omöjliggjorde planeten för liv.
Nästa steg i denna forskning är att försöka förstå hur många LIP och tiden mellan dessa som är för
mycket för en planets utveckling för livsmöjligheter och ta reda på var
brytpunkten finns. Vi klarade ju bevisligen av denna brytpunkt om vi ser på
Jorden av i dag.
Bild vikipedia.
En 3D-bild av Venus yta.
