Tänk dig en döende stjärna vilkens materia vart 8,5 :e år skjuts ut i rymden som eldklot. Då har du en sådan på 1200 ljusårs avstånd.
Detta utskjutande med detta tidsintervall mellan sina utbrott har skett som
människan vet under ca 400 år men troligen betydligt längre.
Hastigheten på dessa eldklot är sådan att en
jämförelse skulle ge att om de sänts från Jorden skulle Månen träffats på 30
minuter.
Nu har forskare med Hubbleteleskopets hjälp en
misstanke om att det inte är denna röda jätte som sänder iväg eldbollarna.
Istället har det upptäckts en osynlig kropp för tidigare teleskop genom Hubbleteleskopet en följeslagare till
den röda jätten vilket kan ge en annan förklaring till jätteuppskjuten.
Denna följeslagare rundar jätten på 8,5 år och på
sin bana sänder den iväg plasma från den röda jätten då den är som närmst jättenebulosan.
Den drar till sig material från jätten vilket lägger
sig som en skiva runt följeslagaren vilket sedan skjuts iväg som
eldbollar genom de krafter detta skapar.
Detta kan även på ett bättre vis än tidigare förklara fenomenet
planetariska nebulosor.
