Människan är den konstruerande varelsen. Till skillnad fån andra djur som bygger samma sak om och om igen. Bobyggande fåglar, myror mfl bygger likartat bo hela tiden, generation för generation.
Varför gör inte människan detta? Varför finns i människan ett inbyggt tänkande för att bygga nya slag av konstruktioner hela tiden?
Nya uppslag, nya uppfinningar mm?
Finns en annan förklaring än den att i människan finns en pågående evolution av tankemönster till hjälp för en accelererande förändring av allt i experimentell betydelse skapad till hjälp för den inneboende skapelsens förändringsbenägenhet för liv och möjligheter?
Denna evolution skapades enligt mig av Gud då vi skapades till Guds avbild innebärande att vi har en fri vilja med fria val vilket fått till följd denna förändringsbenägenhet att vi aldrig blir nöjda utan hela tiden söker oss till det vi saknar. I dagens värld det materiella men i verkligheten gemenskapen med vår skapare.
Vi har sett vad vår fria vilja i många fall lett oss, andra världskrigets fasor är ett exempel.
Alternativet vilket många i dag tagit till sig, är BigBang, en explosion ur intet, i intet, där plötsligt materian uppstod och med den evolutionen med samma syfte och mening som ovan utan Gudstanken.
