Schopenhauers metafysik behandlar musikens, könslivets och viljeförnekelsen. Hans system börjar med påståendet att Världen är en föreställning som enbart finns till för vår föreställning av verkligheten. Det är en skuggvärld en värld som av Indiens vise kallas Mayas slöja.
Schopenhauer tog sina idéer ur både Platons idévärld och Upanishaderna en av de heliga indiska böckerna.
Världen är en föreställning, är en sats, enligt Schopenhauer, som ska kompletteras med satsen Världen är vilja. Han anser i motsats till Kant att människan kan få kunskap i tinget i sig, tingets väsen.
Människan har ett metafysiskt behov. Att enbart existera i tid och rum är inte nog för människan utan hon önskar även kunskap om tillvarons kärna.
För detta sökande är filosofin ett utryck. Då man genom denna drivs att söka kunskap om allt, vanligt och alldagligt. Men framförallt, naturligtvis, är det dödens faktum för oss alla som får oss att söka meningen med allt och livet.
Därför är döden filosofins egentliga inspirationskälla. Detta var kort hur Schopenhauer tänkte och resonerade i mitten av 1800 talet och i detta finns likheter och instämmanden med hur Platon tänkte i filosofins gryning.
Var kommer dumheterna ifrån att äldre till varje pris önskar bo kvar hemma i ensamhet och misär? Man tar för givet att alla gamla vill bo hemma utan att träffa en människa mer än hemtjänsten. Förr fick de gamla som önskade även om de var friska i övrigt flytta till gemenskap på ålderdomshem. I dag har ensamheten fått social status i så motto att det ses som fel att låta gamla flytta in i äldreboende om det inte finns mycket starka medicinska skäl för detta allt i syfte för att spara in pengar som sedan används till ickeviktiga ting inom kommunerna. Ting som studieresor för tjänstemän mm till gagn för de själva men knappast för äldre. Låt äldre få välja själva om de önskar leva sina sista dagar i sitt hem eller på ålderdomshem. Att ensam behöva leva i sitt hem utan kontakt med andra är människoplågeri. En ynklig politik.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1102587.svd
Schopenhauer tog sina idéer ur både Platons idévärld och Upanishaderna en av de heliga indiska böckerna.
Världen är en föreställning, är en sats, enligt Schopenhauer, som ska kompletteras med satsen Världen är vilja. Han anser i motsats till Kant att människan kan få kunskap i tinget i sig, tingets väsen.
Människan har ett metafysiskt behov. Att enbart existera i tid och rum är inte nog för människan utan hon önskar även kunskap om tillvarons kärna.
För detta sökande är filosofin ett utryck. Då man genom denna drivs att söka kunskap om allt, vanligt och alldagligt. Men framförallt, naturligtvis, är det dödens faktum för oss alla som får oss att söka meningen med allt och livet.
Därför är döden filosofins egentliga inspirationskälla. Detta var kort hur Schopenhauer tänkte och resonerade i mitten av 1800 talet och i detta finns likheter och instämmanden med hur Platon tänkte i filosofins gryning.
Var kommer dumheterna ifrån att äldre till varje pris önskar bo kvar hemma i ensamhet och misär? Man tar för givet att alla gamla vill bo hemma utan att träffa en människa mer än hemtjänsten. Förr fick de gamla som önskade även om de var friska i övrigt flytta till gemenskap på ålderdomshem. I dag har ensamheten fått social status i så motto att det ses som fel att låta gamla flytta in i äldreboende om det inte finns mycket starka medicinska skäl för detta allt i syfte för att spara in pengar som sedan används till ickeviktiga ting inom kommunerna. Ting som studieresor för tjänstemän mm till gagn för de själva men knappast för äldre. Låt äldre få välja själva om de önskar leva sina sista dagar i sitt hem eller på ålderdomshem. Att ensam behöva leva i sitt hem utan kontakt med andra är människoplågeri. En ynklig politik.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1102587.svd
