Antimateria är motsatsen till vanlig materia. Den
som vi och vår galax och resten av vårt synliga universum består av. Antipartikeln
är motsatsen till materia i form av elektrisk laddning till exempel
proton–antiproton, neutron–antineutron och elektron–positron. Vissa partiklar
är sina egna antipartiklar, till exempel fotoner och Z-bosoner.
Forskare producerar regelbundet antimateriapartiklar
i experimentsyfte och har även en förklaring till dess kosmiska frånvaro:
När antimateria och normal materia möts förintas de ömsesidigt i en
energisprängning. Det är därför fysiker
var så förbryllade 2018 när chefen för Alpha Magnetic Spectrometer (AMS) vid
ett experiment monterat på utsidan av
den internationella rymdstationen ISS meddelade att instrumentet kan ha
upptäckt två antiheliumkärnor - förutom de sex som eventuellt upptäckts
tidigare.
Inspirerad av de trevande AMS-resultaten publicerade
då en grupp forskare en studie som beräknade det maximala antalet
antimateriastjärnor som kan finnas i universum baserat på ett antal för
närvarande oförklarliga gammastrålningskällor som hittats av Fermi Large Area
Telescope (LAT).
Simon Dupourqué, studiens huvudförfattare och
astrofysikstudent vid Forskningsinstitutet i astrofysik och planetologi vid
Universitetet i Toulouse III–Paul Sabatier i Frankrike och Franska nationella
centret för vetenskaplig forskning (CNRS) gjorde därefter en uppskattningen av
antimateriastjärnor efter att ha letat efter antistjärnekandidater i ett
decennium i LAT: s datainsamling.
Teamet som ingick i undersökningen analyserade10 år
av data vilket var ungefär 6 000 ljusemitterande objekt. De tonade därefter ner
listan till källor som strålat med den gammafrekvens (för att misstänkas vara
antimateriaexplosioner - krockar mellan materia och antimateria) som inte analyserats
tidigare och katalogiserade dessa astronomiska
objekt. Av dessa hittade14 kandidater enligt Dupourqué. uppskattades att ungefär en antistjärna kan finnas per 400000 vanliga materiastjärnor i vår del av
universum.
Men i stället för några förmodade antistjärnor,
säger Dupourqué, kan dessa gammablixtar komma från pulsarer eller
de supermassiva svarta hålen i galaxernas centrum.
För att inte detta inlägg ska bli för långt i diskussion läs vidare här på originalartikeln i Scientific American.
För min del (min anm.) är jag undrande över om inte de så kallade snabba radioblixtarna som explosivt kan detekteras under millisekunder kan ha samband med krockar av materia och antimateria? Dock inte i stjärnform utan kanske mindre gasmoln som krockar med vanliga gasmoln eller faller ner i en stjärna. Jag är även undrande över varför materia tog över som material och inte antimaterian? Vi vet att båda slagen skulle fungera lika bra under förutsättning att de inte möts. Det bör ha bildats betydligt mindre antimateria vid BigBang alternativt finns galaxer av antimateria därute långt bort.
Bild från vikipedia som föreställer. Partiklar från
vänster uppifrån och ner: elektron, proton, neutron. Antipartiklar från höger
uppifrån och ner: positron, antiproton, antineutron.
