En supernova är en exploderande eller en exploderad
stjärna. Något som är slutet för större stjärnor och om det händer närmre än
200 ljusår från oss får det förödande konsekvenser. Vår sol kommer dock inte
att sluta som detta utan istället svälla upp till en röd jätte och sedan sjunka
samman till en vit dvärg.
Edwin Hubbles observationer för över 90 år sedan visade att universums expansion förblir en hörnsten i modern astrofysik
(Hubbleteleskopet är uppkallat efter honom). Men då man ska beräkna hur snabbt
universum expanderat vid olika tidpunkter i historien blir det svårt att få dagens
teoretiska modeller att matcha observationerna.
För att lösa detta problem analyserade nyligen ett
team lett av Maria Dainotti (biträdande professor vid National Astronomical
Observatory of Japan och Graduate University for Advanced Studies, SOKENDAI i
Japan inklusive forskare vid Space Science Institute i USA) en katalog innehållande
en förteckning av 1048 supernovor som skett vid olika tidpunkter i universums
historia. Teamet fann då att de teoretiska modeller man arbetade utefter kan användas
för att matcha observationerna om en av konstanterna som används i ekvationerna
den så kallade Hubbles lag (som vanligen kallas Hubble-konstanten) får variera över tid.
Det finns flera möjliga förklaringar till denna
uppenbara förändring i Hubble-konstanten. En trolig men tråkig möjlighet är att
observationsfördomar av de som analyserar finns i dataprovet. För att korrigera
för potentiella fördomar (och hålla sig till etablerad astrofysik) använde
astronomerna Hyper Suprime-Cam på Subaru Telescope för att observera svagare
supernovor (längre bort liggande eller bättre uttryckt gamla supernovautbrott) över
ett brett område. Data från ovan instrument kommer att öka urvalet av
observerade supernovor i det tidiga universum och minska osäkerheten i data.
Men om de nuvarande resultaten håller i sig under
ytterligare utredning och om Hubble-konstanten faktiskt förändras öppnar det
frågan om vad som driver förändringen. Att svara på den frågan kan kräva en ny
eller åtminstone modifierad, version av astrofysik. Vi vet nämligen i dag inte svaret och kan svårligen förstå vad som
driver förändringen med vår nuvarande astrofysik (min anm.) Kanske vi ska se på strängteorin för hjälp
till ny förståelse?.
Bild från vikipedia av resterna av Keplers supernova
(SN1604)
