Data från ESA: s Gaias stjärnkartarbete har avslöjat
att det till oss närmsta stjärnklustret till solen störs av någon form av gravitation
från en massiv men osynlig struktur. Om resultatet stämmer kan
detta ge bevis för en population av "mörk materia ". Detta enligt Tereza Jerabkova och kollegor
vid ESA och European Southern Observatory. Dessa osynliga ”moln” av mörk
materia tros vara reliker från bildandet av Vintergatan och är enligt en teori spridda över galaxen där de utgör en osynlig
understruktur till vanlig materia och utövar en märkbar gravitationspåverkan på allt som kommer för
nära.
ESA Research Fellow Tereza Jerabkova och kollegor från ESA och European Southern Observatory gjorde upptäckten medan de studerade hur ett närliggande stjärnkluster slås samman i den allmänna bakgrunden av stjärnor i vår galax. Denna upptäckt baserades på Gaias tidiga tredje datautgåva (EDR3) tillsammans med data från den andra utgåvan.
Hyaderna som stjärnklustert där stjärnor försvinner heter var målet i observationen eftersom det är det närmaste
stjärnklustret till solen. Det ligger drygt 153 ljusår bort och är lätt synligt
i teleskop både på norra och södra halvklotet. Dess utseende är en "V" formation av ljusa stjärnor som
markerar Oxens huvud i stjärnbilden Taurus (Oxen). Bortom dessa väl synliga
ljusa stjärnor avslöjar teleskop ett hundratal svagare i en sfärisk region i
rymden ungefär 60 ljusår tvärs över.
Ett stjärnkluster förlorar stjärnor över tid eftersom
stjärnor rör sig inom klustret och då drar på varandra genom gravitation.
Denna konstanta påverkan ändrar stjärnornas hastigheter något och flyttar några
till kanten av kluster. Därifrån kan stjärnorna av gravitation svepas ut från
galaxen och dessa utkastade stjärnor
bildar över tid två långa svansar en i
vardera ände av klustret (man får tankarna att gå till en spiralgalaxers form där något liknande kanske gett denna
form, tankarna går även till magnetism då två motsatta poler av svansar bildas
vilket kan ses som en syd och en nordriktning av en magnet, min anm.). Nyckeln
till att upptäcka tidvattenssvansar (där utsvepning skett) är att upptäcka vilka stjärnor på himlen som
rör sig på ett liknande sätt i stjärnklustret. Gaia gör detta genom att mäta
avståndet och rörelsen för mer än en miljard stjärnor i vår galax.
– Det här är de två viktigaste metoderna för att söka efter tidvattenssvansar från stjärnhopar i Vintergatan, säger Tereza.
Men den verkliga överraskningen var att den
efterföljande tidvattenssvansen i Hyadeerna verkade sakna stjärnor. Detta
tyder på att något mycket brutalare äger rum än att stjärnhopen försiktigt
"upplöses i svansar". Tereza körde simuleringarna igen och visade att
data kunde reproduceras om svansen hade kolliderat med ett moln av materia som
innehöll cirka 10 miljoner solmassor.
– Det måste ha varit ett nära samspel med den här massiva klumpen som får stjärnor i Hyaderna att förintas, säger hon.
Men vad kan klumpen vara? Det finns inga
observationer av ett gasmoln eller stjärnkluster som är massivt i närheten. Om
ingen synlig struktur upptäcks ens i framtida riktade sökningar föreslår Tereza
att objektet kan vara en mörk materia. Dessa klumpar
av mörk materia tros hjälpt till att forma galaxen under dess bildande
(enligt vissa teoretiker min anm).
Jag
(min anm.) anser som jag tidigare sagt att mörk materia och mörk energi är ett
särskilt tillstånd av vanlig materia och energi. Om det nu finns ens som detta.
Nej gas kan inte ge den effekt som beskrivs ovan. Jag anser att stjärnorna
dragit sig ut i ett mycket kompakt, mörkt och tätt dammoln där de döljs helt
genom avstånd och täthet så enkelt är det.
Bild från vikipedia på stjärnhopen Hyaderna.
