Det finns hundratals miljarder galaxer i
universum kanske oräkneliga. Alla dessa innehåller miljarder stjärnor. Varje
stjärna har sitt eget planetsystem. Galaxerna finns i alla riktningar i universum
det finns inget upp och ner i universum. I en av dessa finns vi med vårt solsystem, Vintergatan.
I vissa
riktningar från oss sett blockeras galaxer av kosmiska moln eller närliggande galaxer
från vårt synfält sett. Men nu har ett team vid University of Keele lyckats skapa
den utförligaste galaxkartan hittills där även tidigare för oss dolda galaxer
ingår. Jessica Craig vid universitetet presenterade sitt arbete inom detta
nyligen vid National Astronomy Meeting vid University of Warwick.
Astronomerna hade sett på de Magellanska molnen
(stora och lilla), två galaxer synliga på södra halvklotet (dvärggalaxer och satellitgalaxer till vår galax) vilka finns så
nära oss att de kan ses med blotta ögat. Dessa två galaxer tar upp ett stort
område av himlen och blockerar därför utsikten över galaxer längre bort eller
bortom dessa galaxer. På grund av detta undviker astronomer som letar efter
avlägsna galaxer vanligtvis denna del av himlen. Något jag tycker är synd men förståeligt (min anm.). Synd då här kanske
döljer sig spännande upptäckter.
Men med hjälp av VISTA Survey Telescope i Chile har
nu foskarteamet ovan fotograferat de Magellanska molnen i hög skärpa för
att kunna se igenom mellanrummen mellan stjärnorna i dessa galaxer. På så sätt
kunde de upptäcka avlägsna galaxer. Galaxer som på grund av stoff och ljus
mellan oss och dem nu kunde ses svagt rödskinande.
Lösningen var att använda ett radioteleskop och i
det här fallet Galactic Australian Square Kilometer Array Pathfinder Survey
(GASKAP) vilket gav en detaljerad karta över gasen i de Magellanska molnen så
att stofthalten kan mätas och därmed hur mycket stjärnorna bakom rödtonas .
Ett ytterligare bekymmer i undersökningar som denna är
att skilja stjärnor från galaxer och det finns så många stjärnor att det är omöjligt att undersöka varje ljuspunkt personligen (det skulle ta lång tid) . Keele-teamet
använde data från Gaia-observatoriet för att med en algoritm mäta de små förändringarna i ljuspunkterna
över tid för att urskilja stjärnor från avlägsna galaxer. Stjärnornas
positioner förändras synbart över tid medan de mycket mer avlägsna galaxerna synbart
stannade på samma plats. Galaxerna är även rödare än stjärnorna, så färganalysen
hjälpte till att upptäcka fler stjärnor från datasetet. Färg indikerar också
hur långt borta galaxer är (genom deras rödförskjutning till följd av
universums expansion).
Bild Magellanska molnen de två galaxer bland flera
som effektivt döljer bakomliggande galaxer långt därute. Bild vikipedia.
