Jorden har haft minst fem stora istider. Den mest
extrema kan ha varit Marinoan istiden som varade från 654 till 635 miljoner år
sedan enligt vissa forskare. Då sträckte
sig glaciärer från pol till pol. Detta
är Snowball Earth-hypotesen som enligt många forskare sedan 1960-talet blev
namnet på detta fenomen.
Under april 2023 beskriver en internationell grupp
forskare från Kina, USA och Storbritannien att de nu har hittat bevis som
relaterar till Snowball Earth-teorin. Men förtydligar teorin att jorden
kan ha varit mer av en snöslaskboll än en snöboll. Vari kan ha funnits fickor
med mer tempererade förhållanden med grumligt vatten där liv eventuellt kan ha funnits.
Forskarlaget, bland annat från China University of Geosciences, University of Cincinnati och University of St. Andrews, studerade klippformationer i östra Shennongjia ett skogsbruksdistrikt i Kinas Hubei-provins. Här hittades spännande bevis som antyder att jorden inte var helt frusen trots allt. Snarare fanns det fläckar av öppet vatten i några grunda halvlatitudhav.
Huvudförfattaren Huyue Song från China University of Geosciences beskrev det som att:
Vi presenterar en ny Snowball Earth-modell där öppet
vatten fanns i både låg- och mellanlatitudhav. Vi fann att Marinoan-nedisningen
var dynamisk. Det kan ha funnits potentiella öppna vattenförhållanden på de
låga och mellersta breddgraderna då och då. Dessutom kan dessa förhållanden av
ytvatten ha varit mer utbredda och mer varaktiga än man tidigare ansett och
möjliggjort en snabb återhämtning av biosfären efter Marinoan Snowball Earth
tiden.
När forskarna undersökte insamlade stenar från den tiden fann de i denna fossil av tång. Fossilerna, särskilt av en art av tång som
kallas bentiska fototrofa makroalger är mer än 600 miljoner år gammal. Forskarna
gjorde fyndet i svart skiffersten.
Denna typ av tång lever på botten i hav och behöver
solljus för fotosyntes. Tiden för skiffern indikerar att tången fanns under Marinoan Ice Age. Det antyder det att det måste ha funnits fickor
med öppet vatten. Forskare anser att dessa fickor av vatten sannolikt fanns
under de senare stadierna av istiden. Både encelliga och flercelliga organismer kan
ha levt i dessa oasliknande fickor av öppet vatten.
Vad som fick glaciärerna att så småningom dra sig
tillbaka mot polerna är forskarna inte helt eniga om. Men troligast var det oaserna – vattenfickorna –
som gjorde det. Alger i dessa vatten släppte ut koldioxid som ökade temperaturen i
atmosfären över tid vilket gradvis smälte isen i
ekvatoriella och tropiska regioner (det handlar om lång tid).
När det gäller vad som orsakade istiderna, beskrev Thomas Algeo, professor i geovetenskap vid University of
Cincinnati College of Arts and Sciences att det kan ha involverat
mikroorganismer som använde koldioxid istället för att skapa detta (motsatsen till fotosyntes).
Vi vet dock inte säkert vad som utlöste istiderna, misstanken är att det var relaterat till att flercelliga organismer som levde av kol i atmosfären (organismer som
fanns i stort antal använde det som näring som vi använder syre) vilket ledde till kolbegravning och avkylning
av jorden. Idag släpper vi ut koldioxid snabbt i enorma mängder och det har
stor inverkan på det globala klimatet. Numera till snabb temperaturökning.
Bild flickr.com