Många kan tala men färre kan lyssna. Varför många tar samtal som kritik, om det innebär kritik mot något personen gör eller sagt är en gåta.
Det är väl detta som i många fall kallas sandlådelek. Man talar förbi varandra, kan inte lyssna men kräver att motparten lyssnar. Att ge och ta och försöka förstå motpartens argument och kanske hitta en väg där båda blir nöjda är omöjligt i många fall. Sandkastningen fortsätter.
Problematiken kommer oftast från någons arv där det gällde att slå sig fram utan hänsyn eller tanke på att det kunde vara fel. Fel hade ingen betydelse, det gällde bara att få sin vilja igenom, oberoende om man kanske anade att det man önskade kanske ändå inte var det bästa förslaget.
Men det hade ingen betydelse, det gällde att vinna och få sin egen vilja igenom på bekostnad av någon annans, även om denne hade rätt. Det gav tillfredsställelse. Så är det även i sandlådan. Barnet tänker inte, utan handlar instinktivt. Förståelse finns inte för den andre.
Det handlar om överlevnadsinstinkt. Gener som säger att ät, annars tar någon annan din mat och du får svälta. Du måste kämpa för att överleva. I dag behövs inte det på samma sätt, men arvsanlagen finns där och blir gällande i alla slag av situationer. Genens uppmaning blir fel i dag men säkert rätt i tidigare epoker av mänsklighetens historia.
