Herodotos och Hundhuvudmänniskor

De första historiebeskrivarna var Herodotos och Thukydides (vilken beskrev det peloppeniska kriget). Med detta menas berättare som inte blandade in myter i sina berättelser av gudakaraktär där Zeus och övriga gudaformerna tog mest plats. Exempelvis som i Iliaden och Odyssén. Istället beskrevs historien om folk och platser på ett sätt som vi kan känna igen oss på även idag. Konkreta beskrivningar. Herodotos bok Historia är ett stort läsvärt verk ännu idag och finns att köpa på svenska. http://sv.wikipedia.org/wiki/Herodotos

Man ska kanske ta konkret med en nypa salt. Detta då han i sitt verk även tog med hörsägner av berättelser om folk långt borta. Exempelvis berättelser om människor som skulle ha hundhuvuden och leva på otillgängliga platser. Han berättade också om myror stora som rävar som skulle leva i Indien. Deras hud var som pansar och de vräkte upp stora jordhögar vid ingången till sina hålor. I dessa högar fanns guld och det berättas om människor som försiktigt kunnat hämta guld i dessa högar. Ja lite godtrogen var Herodotos allt till det han fick höra. Ja det fanns många fantastiska varelser han berättade om.

Men historieförfalskning kan vi se även idag. Vinklad historia där den egna staten ses som den som har rätt i sina tolkningar av världen. Detta sågs exempelvis under 1800-talet där Sverige framställdes som mänsklighetens ursprung. Ja en känd historieförfalskning är myterna om Gustav Vasas färder och äventyr. Sovjetstaten vinklade ju sin historiesyn under sovjettiden, amerikanerna sin. Alla länder och folk har nog vinklat händelser i alla tider till sin egen fördel.

Därför är det svårt att hitta en sanning om händelser i historieböckerna. Någon osanning finns det alltid, någon vinkling, någon mörkläggning, någon över eller underdrift. Men historien speglar samtidigt människan som individ även vi är ju olika och tolkar precis som en författare världen efter eget huvud även om vi som denne ibland försöker vara neutrala.