Det finns ingen mening i meningslöshetens onda handlingar

Högsta formen av meningslöshet är onda handlingar. En ond handling är något som får människan att undra varför Gud inte ingrep eller varför den skedde. Det är något som skadar. Ur det som fungerar uppkommer plötsligt något som välter allt upp och ner. Kaos råder, död, tsunami, jordbävning, rån, oprovocerat våld.

Möjligheten till sådant finns latent i naturens uppbyggnad i människors valmöjligheter och allt kan ses som ondska. Ondska är något som skadar.
Detta är meningslösa handlingar som inte ger något gott eller upplyftande för de som drabbas.
En meningslös handling som uppstår ur ett oordnat kaos. Kaos ser jag som motsatsen till ordning. Visst efter kaos uppstår i naturen ett nytt jämviktsläge om man ser till ex jordbävningar. Men bättre ändå hade varit balans utan determinism.

Jag ser det inte som determinism när våld utövas utan ren och skär ondska. Den ondes yttringar är totalt meningslösa utom i ett syfte de skapar kaos hos den som drabbas och dess anhöriga. Frågan varför uppstår och tvivel på Guds existens tar vid. En troende kan sluta tro mm. Detta kan vara syftet med det meningslösa onda handlingarna som är uppkomna ur den ondes skaparmöjlighet. Ibland är en våldverkare efteråt själv oförstående till varför denne grep till våld och slog någon fördärvad. Men då den onde får ett lillfinger tar den hela handen. Jag kallar den onde den eller det. Precis som Gud.

Varken Gud eller den onde har ett kön men självklart kan båda uppvisa sig som man eller kvinna. Låt aldrig ondskan lura dig till att tro att godheten inte finns. Det är människans likhet med Gud fri vilja fria val som gör att den onde kan påverka en människa att välja ondskan före godheten.

Framkomlighet har ersatts med hinderlopp i trafiken.

När vägsystemen byggdes ut och städerna ökade sin befolkning. När urbaniseringen började som det kallas. Då byggdes vägar både i och utanför städerna för att vara så raka och framkomliga som möjligt. Fri sikt befordrades och krokiga häststigar rätades i många fall ut till raka landsvägar och senare motorvägar eller riksvägar.

Allt var frid och fröjd, när något hände kunde utryckningsfordon snabbt komma fram.
Men sedan dess har något hänt.

Vägar har hastighetsbegränsats, snart är det olika hastigheter för var kilometer. Rena cirkusen med andra ord. Men inte nog med detta. Gator i städerna är inte längre lätt framkomliga istället har vägbulor och hinder satts upp på fler och fler gator. Framkomligheten har härmed försämrats och utryckningsfordonen måste köra försiktigare både för fordonets skull men även för sjuka och skadades skull i ambulanserna vilka annars skulle skadats än mer i fordonets skumpande väg.

På gångbanor och cykelbanor inom bostadsområden i städerna har man lagt ut stora stenar och bommat för vissa passager med vägbommar. Framkomligheten har minskat även av detta. Våra förfäder rensade bort stora stenar när bostäderna byggdes en gång för att de inte skulle hindra framkomligheten. Nu läggs stenbumlingarna tillbaks igen i städerna. Se er omkring, överallt ligger dessa bumlingar vilka lyste med sin frånvaro för bara några årtionden sedan. Vart är vi på väg? Är nästa steg att plantera ogräs på stigarna och gatorna och låta en och annan buske växa där för att än mer hindra framkomligheten?