Den 19 juli 1952 genomförde Palomarobservatoriet en
fotoundersökning av natthimlen. Bland annat för att hitta och identifiera
asteroider. Omkring klockan 20.52 på kvällen fångades på en fotografisk plåt
ljuset från tre stjärnor som låg nära varandra. Med en magnitud på 15 var de
ganska ljusstarka. Klockan 21.45 fångades samma område på himlen igen, men den
här gången syntes de tre stjärnorna ingenstans. På mindre än en timme var de
försvunna.
De tre stjärnorna ses i den vänstra bilden ovan men är borta i den högra. Antagandet är att stjärnornas ljus plötsligt måste ha dämpats men det är
svårt att förklara hur. Senare observationer fann inga tecken på att stjärnorna
skulle blivit ljussvagare än magnitud 24. Det innebär att de sannolikt har
försvagats med en faktor på 10 000 eller mer. Vad skulle kunna få stjärnorna
att försvagas så otroligt mycket på ca en timme?
En idé är att det inte var tre stjärnor, utan en. Kanske råkade en stjärna lysa upp under en kort tid, till exempel genom en snabb radioblixt från en magnetar. Medan detta hände passerade kanske ett svart hål mellan objektet och oss vilket fick utbrottet att gravitationellt linsas som tre bilder under en kort tid. Problemet med denna idé är att en sådan händelse skulle vara ytterst sällsynt, ytterligare foton tagna under 1950-talet visar liknande snabba försvinnanden av stjärnor. I vissa fall är stjärnorna åtskilda av bågminuter vilket skulle vara svårt att åstadkomma med gravitationslinsning.
En annan idé är att det inte alls var stjärnor. De tre ljuspunkterna låg inom 10 bågsekunder från varandra. Om de var tre enskilda föremål, måste något ha utlöst deras ljusförstärkning. Med tanke på tidsspannet på cirka 50 minuter skulle kausalitet och ljusets hastighet kräva att de inte var mer än 6 AU (1 AU är avståndet solen-jorden) från varandra. Det betyder att de inte behöver vara mer än 2 ljusår bort från oss. De kan ha varit objekt i Oorts kometmoln där någon händelse fick dem att lysa upp ungefär samtidigt. Senare observationer kunde inte hitta dem eftersom de sedan dess då bör ha drivit vidare längs sina banor.
Ett tredje förslag är att de inte alls var objekt. Palomarobservatoriet ligger inte så långt från New Mexicos öknar där kärnvapentester ägde rum under 1950-talet. Radioaktivt damm från testerna kan ha förorenat de fotografiska plåtarna och skapat ljusa fläckar på vissa bilder. Med tanke på liknande försvinnanden som setts på andra fotografiska plåtar från 1950-talet verkar detta fullt möjligt.
Det tredje förslaget anser jag vara det
troligaste.
Bild https://www.universetoday.com/ Tre stjärnors
försvinnande. Källa: Palomarobservatoriet/Solano, et al
