1952 försvann 3 stjärnor.

 

Den 19 juli 1952 genomförde Palomarobservatoriet en fotoundersökning av natthimlen. Bland annat för att hitta och identifiera asteroider. Omkring klockan 20.52 på kvällen fångades på en fotografisk plåt ljuset från tre stjärnor som låg nära varandra. Med en magnitud på 15 var de ganska ljusstarka. Klockan 21.45 fångades samma område på himlen igen, men den här gången syntes de tre stjärnorna ingenstans. På mindre än en timme var de försvunna.

De tre stjärnorna ses i den vänstra bilden ovan men är borta i den högra. Antagandet är att stjärnornas ljus plötsligt måste ha dämpats men det är svårt att förklara hur. Senare observationer fann inga tecken på att stjärnorna skulle blivit ljussvagare än magnitud 24. Det innebär att de sannolikt har försvagats med en faktor på 10 000 eller mer. Vad skulle kunna få stjärnorna att försvagas så otroligt mycket på ca en timme?

En idé är att det inte var tre stjärnor, utan en. Kanske råkade en stjärna lysa upp under en kort tid, till exempel genom en snabb radioblixt från en magnetar. Medan detta hände passerade kanske ett svart hål mellan objektet och oss vilket fick utbrottet att gravitationellt linsas som tre bilder under en kort tid. Problemet med denna idé är att en sådan händelse skulle vara ytterst sällsynt, ytterligare foton tagna under 1950-talet visar liknande snabba försvinnanden av stjärnor. I vissa fall är stjärnorna åtskilda av bågminuter vilket skulle vara svårt att åstadkomma med gravitationslinsning. 

En annan idé är att det inte alls var stjärnor. De tre ljuspunkterna låg inom 10 bågsekunder från varandra. Om de var tre enskilda föremål, måste något ha utlöst deras ljusförstärkning. Med tanke på tidsspannet på cirka 50 minuter skulle kausalitet och ljusets hastighet kräva att de inte var mer än 6 AU (1 AU är avståndet solen-jorden) från varandra. Det betyder att de inte behöver vara mer än 2 ljusår bort från oss. De kan ha varit objekt i Oorts kometmoln där någon händelse fick dem att lysa upp ungefär samtidigt. Senare observationer kunde inte hitta dem eftersom de sedan dess då bör ha drivit vidare längs sina banor. 

Ett tredje förslag är att de inte alls var objekt. Palomarobservatoriet ligger inte så långt från New Mexicos öknar där kärnvapentester ägde rum under 1950-talet. Radioaktivt damm från testerna kan ha förorenat de fotografiska plåtarna och skapat ljusa fläckar på vissa bilder. Med tanke på liknande försvinnanden som setts på andra fotografiska plåtar från 1950-talet verkar detta fullt möjligt. 

Det tredje förslaget anser jag vara det troligaste.

Bild https://www.universetoday.com/ Tre stjärnors försvinnande. Källa: Palomarobservatoriet/Solano, et al

En stor stjärna försvann plötsligt

 

översättning från vikipedia: N6946-BH1 är en superjättestjärna som plötsligt försvann  i galaxen NGC 6946 på norra sidan av stjärnbilden Cygnus (Svanen). Stjärnan är antingen en röd jättestjärna eller en gul jättestjärna osäkert vilket och hade 25 gånger större massa än vår sol och befann sig 20 miljoner ljusår från jorden. I mars till maj 2009 ökade dess ljusstyrka till minst en miljon solluminositeter, 2015 hade den försvunnit helt från optisk vy. I nära infrarött ljus är ett objekt fortfarande synligt, men det bleknar bort med en ljusstyrka som är proportionell mot t-4/3. Ljuset var otillräcklig för att vara en supernova och benämns  som  en misslyckad supernova. slut vikipedia.

N6946-BH1. BH1 i beteckningen betyder att astronomer tror att stjärnan kollapsade för att bli ett svart hål snarare än som en supernova. Men det är gissningar. Allt vi har vetat säkert är att den ljusnade under en tid och sedan blev för svagt lysande för teleskop att observera. Men det har nu förändrats tack vare James Webb Space Telescope (JWST).

I den nya studien analyseras data som samlats in av JWST: s NIRCam- och MIRI-instrument. Resultatet  visar en ljus infraröd källa som verkar vara ett kvarvarande stoftskal som omger positionen för den ursprungliga stjärnan. Detta skulle vara förenligt med material som kastades ut från stjärnan när den snabbt ökade i ljusstyrka. Det kan också vara ett infrarött sken från material som tränger in i ett svart hål men det verkar mindre troligt.

Överraskande hittade studieteamet inte ett kvarvarande objekt utan tre. Detta gör den misslyckade supernovateorin än mindre sannolik. Tidigare observationer av N6946-BH1 var en blandning av dessa tre källor (så det sågs enbart en ljuspunkt) eftersom upplösningen inte var tillräckligt hög för att skilja dem åt. Så en mer trolig teori är att ljusökningen 2009 orsakades av en stark fusion. Det som verkade vara en ljusstark massiv stjärna var istället ett stjärnsystem som ljusnade när två stjärnor slogs samman och sedan bleknade.

Medan data lutar mot fusionsmodellen kan man dock inte utesluta den misslyckade supernovateorin. Det gör vår förståelse av supernovor och svarta hål med stjärnmassa mer komplicerad. Vi vet från sammanslagningar av svarta hål observerade av LIGO och andra gravitationsvågobservatorier att svarta hål bestående av stjärnmassa existerar och är relativt vanliga. Vissa massiva stjärnor blir i slutstadiet  ett svart hål. Men om de blir supernovor först är ifrågasatt. Vanliga supernovor kan ha tillräckligt med kvarvarande massa för att bli ett svart hål, men det är svårt att föreställa sig hur de största svarta hålen kan ha bildats efter att först ha varit supernovor.

Studien som kommer från Cornell university av följande skribenter. Emma R. Beasor, Griffin Hosseinzadeh, Nathan Smith, Ben Davies, Jacob E. Jencson, Jeniveve Pearson, David J. Sand har publicerats på arXiv. https://arxiv.org/abs/2309.16121

Bild vikipedia som visar ett par bilder i synligt ljus och nära infrarött ljus från NASA:s rymdteleskop Hubble som visar N6946-BH1 före och efter att det försvann utom synhåll genom att implodera och bilda ett svart hål

Året var 1110 då ett mörker utbredde sig över Jorden.

  År 1110 var ett "katastrofalt år.  Skyfall av regn skadade grödorna, hungersnöd uppstod och en natt i maj månad försvann månen. Plötsligt var det mörkt.

"Den femte natten i maj månad verkade månen skina starkt på kvällen men efterhand minskade dess ljus och försvann helt", skrev den icke namngivna skriftlärde i det anglosaxiska manuskriptet Peterborough Chronicle.



Det var inte moln i vägen. De som nedtecknat fenomenet beskriver hur ljusa och blinkande stjärnorna dök upp medan månen bleknat ur sikte. Inte heller överskuggades månen av jordens skugga.  Där månen skulle varit fanns enbart en tom kuslig fläck.

Dagens forskare misstänker att det var ett vulkanutbrott som förmörkade månen. Spår av ett utbrott har hittats i is som bildades från denna tid  i grönländska och antarktiska isavlagringar. I denna is fann man sulfat.  Detta gjorde att man sökte efter vulkanutbrottskällor från denna tid som skett någonstans.



Ett utbrott med ett historiskt datum under denna period hittades. Det hade skett från vulkanen Mount Asama i Japan. Detta skedde i slutet av 1108 och det kan ha gett dessa effekter på isavlagringar säger forskarna.



Enligt en dagbok forskarlaget undersökt, skriven av en japansk statsman mellan 1062 och 1141 skedde detta utbrott av Mount Asama i centrala Japan  i slutet av augusti 1108 och varade fram till oktober samma år. 


Troligen (min anm.) är detta förklaringen till varför månen försvann. Men vad som förundrar mig är varför källorna nämner att stjärnorna kunde ses men inte månen. Däremot står inget om att solens sken dämpades vilket också är konstigt.

Bild från vikimedia på den som beskylls för månens försvinnande 1110 Mount Asama

En exoplanet har försvunnit i vårt närområde

Den saknade planeten sågs senast kretsande kring stjärnan Fomalhaut, 25 ljusår bort. Fomalhaut är en av de ljusaste stjärnorna på himlen och finns i stjärnbilden Fiskarna Austrinus, södra fisken. Utifrån observationer under 2004 och 2006 publicerades upptäckten av en eventuell exoplanet Fomalhaut b och bekräftades 2008. Men nu hittar inte Hubbleteleskopet denna planet.


Ett team av forskare från University of Arizona tror nu att planeten aldrig existerat. Istället drar de slutsatsen att rymdteleskopet Hubble såg på ett expanderande moln av mycket fina dammpartiklar vars ursprung kom från två isiga kroppar som slagit in i varandra. Hubbles teleskop var dock inte riktat dit tiden för då den misstänkta kollisionen inträffade men kan ha fångat dess efterdyningar. 


Detta hände 2008 året då astronomer ivrigt meddelade att Hubble tagit sin första bild av en planet som kretsar kring en annan stjärna. Objektet dök upp som en prick bredvid en stor ring av isigt skräp som omger stjärnan Fomalhaut. De följande åren spårades den förmodade planeten längs dess bana. Men med tiden blev pricken (det som sågs som en planet) baserat på deras analys av Hubble data allt svagare tills den helt föll utom synhåll, säger forskarna.


En tolkning är att det inte var en planet som sågs 2004 eller senare utan istället ett stort växande moln av damm som produceras efter en kollision mellan två stora kroppar som kretsat kring stjärnan Fomalhaut. Eventuella uppföljningsobservationer kan bekräfta denna extraordinära slutsats. Två mindre dvärgplaneters kollision kan vara en förklaring.


Bild från vikipedia. Fragmentskiva runt Fomalhaut. Till höger positionen för planeten Fomalhaut b år 2004 och 2006. Planeten försvann.

Image Mission hette uppdraget och satelliten Imager för Magnetopause-till-Aurora Global Exploration, den försvann för 10 år sedan. MEN!

Imager for Magnetopause-to-Aurora Global Exploration) sändes upp i maj 2000 och försvann 2005 och NASA letade förgäves efter kontakt därefter. Dess uppdrag var att med sina instrument undersöka magnetosfärens påverkan av solvinden.

Dess elektronik blev efterhand förlegad och det var därför än svårare att från Jordens uppdaterade elektronik hitta kontakten med den. NASA gav upp och ansåg den förlorad och uppdraget slut. 

Men nu tio år senare efter det NASA gav upp hittades satelliten i år, den 7 januari, en amatörastronom i Kanada signaler från satelliten. Först var NASA tveksamma om det verkligen var denna satellit astronomen fått kontakt med. Men efter en undersökning  bekräftades det att det var den försvunna satelliten som hittats. Till saken hör att amatörastronomens huvudintresse är att söka efter försvunna satelliters signaler och här hade han lyckats.

Nu vill NASA förfina kontakten och hoppas att satelliten har en omgång bilder som aldrig kom fram till Jorden i sitt minne och kan sända dem nu. Vem vet i så fall vad dessa visar.

Det finns sju olika slags instrument vilka mäter skilda slag av strålning ombord så kan en meningsfull kontakt nu upprättas är det en mycket spännande tid för NASA som väntar.

Bilden visar hur denna satellit som nu hittats ser ut.

Phoencid meteorregn sågs och namngavs 1956 men har inte setts sedan dess. Vart tog det vägen?

Meteorsvärmen sågs av den första japanska antarktisexpeditionen den 5 december 1956 i Indiska oceanen. Men svärmen har aldrig setts sedan dess till forskares överraskning.

Japanska forskare tror idag att gåtan är löst och har samband med kometen Blanpain upptäckt 1819. Den sågs sedan aldrig förrän ovanstående forskare upptäckte en liten kropp 2003 på samma bana som denna komet hade 1819.

Gas och stoff bestod den lilla kometen av egentligen borde den ses som en   asteroid och nu antas det att det är sönderdelning av denna som 1819 sågs som ovanstående komet innan dess större nedbrytning i småsten skedde.

Meteorsvärmen vilken sågs 1956 bör därför vara rester av den sönderfallande kometen Blanpain. För varje passage blir den därför allt mindre och svårare att upptäcka då dess sönderfall fortsatt och 1956 var det mest rester som sågs i det meteorregn vilket då sågs. 

Idag och sedan 1956 är resterna av småsten så litet att skuren inte längre existerar enbart en liten och krympande (kropp kanske) består. Något kallat meteorregn av 1956 års syn existerar inte. Ev kan enstaka småsten fortfarande komma från detta men knappast mer.

Detta bör vara förklaringen till det förlorade meteorregnet från ovan som aldrig mer sågs 1956 därute i Indiska oceanen.

En förvånande lugn plats i universum. Upptäckt av röntgenteleskopet Hitomi innan detta försvann.

Hitomi var ett rymdobservatorium  med ett röntgenteleskop sänt upp av Japan den 17 februari 2016 vilket försvann den 26 mars 2016.

Men innan dess lyckades det ta en del bilder däruppe.

En av dessa visade på en lugn fridfull plats i en galaxhops centrum.  Det är Peseushopens centrum det handlade om. Här har tidigare  radiokällan 3C 84 upptäckts av Chandrateleskopet. En radiokälla vilken blåser plasma in i hopens centrum med ett ljud vilket mänskliga öron inte kan uppfatta.

Överraskande nog är lugnet och friden här i centrum något man därför inte tänkt sig. 

Men Hitomi upptäckte detta till forskares förvåning  innan observatoriet sa ajö och slutade lyda information från Jorden och försvann

Komet C/2013 A1 svepte mycket nära Mars i oktober 2014. Effekter uppstod vilka kan ge svar på Mars atmosfär i det förgångna.

Veckor innan detta möte mellan kometen och Mars besöktes Mars ovan av Maven en rymdfarkost från Jorden.

Mätningar gjorda av denna farkost visar på tillfälliga men stora magnetiska förändringar av Mars tunna atmosfär. Idag tror man att en del av denna atmosfär försvann vid mötet.

Det ger teorin anser jag att händelser av detta slag är förklaringen till att Mars atmosfär försvunnit efter hand genom eonerna. Lite i taget vid närmare besök av kometer.

Troligast kan detta inte ske här på Jorden. För att detta ska ske ska vissa kriterier finnas och ett av dessa är avståndet  till solen och solvinden vilken är en bov i sammanhanget.

För att förstå hur koppla upp dig på medföljande länk där Nasa ger sin förklaringen till mötet och effekten i oktober 2014.

Sjön som försvinner i ett hål vart vattnet tar vägen är en gåta.

Varje vår försvinner vattnet i en sjö i Oregon  ner i ett mindre hål i kanten av  sjön.  Ingen vet vart vattnet rinner sedan. Många har försökt hitta vart det går men ännu är det ett mysterium.

Kanske det är ett underjordiskt stort vattenmagasin det försvinner ner i. Kanske till en eller flera bäckar och floder i närheten eller långt borta.

Se filmen som medföljer länken och förundras och förskräcks. Jag får tanken att det kan finnas fler hål i marken vilka kan uppstå i ytan när som helst . Varför inte skydd satts upp runt detta livsfarliga hål är konstigt.

 

Var finns spökskeppet Ljubov Orlova vilket för ett år sedan plötsligt sände ut signaler?

För cirka ett år sedan var spökskeppet Ljubov Orlova enligt tecken på väg mot Brittiska öarna. Men det kom aldrig något skepp.

Skeppet, vilket flöt sedan något år tidigare någonstans på havet ljudlöst och troligen överfullt av kannibaler i form av råttor, hade plötsligt börjat sända ut signaler vilka spårades till att skeppet var på väg mot Storbritannien.

Citat: Sedan den 4 februari 2013 har ”Ljubov Orlova” förts med strömmar och vindar runt i ett område i norra Atlanten. Senaste livstecknet från spökskeppet var den 12 mars förra året då en signal från ett automatiskt system ombord fångades upp.

-- Hur det nu ligger till med fartygets position på världshaven så kan fartyget allt mer närma sig de brittiska öarna eller Island. Eller också sjönk det redan den 23 februari 2013 då den sista signalen från det uppfattades:

– Vi vet inte varför signalen plötsligt började låta. Kanske gjorde den det av sig självt, kanske sjönk fartyget. Allt är bara spekulationer, sa kapten Wayne Jarvis vid Joint rescue coordination centre i Halifax till tidningen The Telegram.

 

Hur det ligger till med råttorna är en annan historia.

En fotnot när det gäller övergivna fartyg som fortfarande kan flyta omkring på de sju haven stod att läsa i New Scientist i oktober förra året.

Där konstateras att svenska ”Baychimo” som övergavs sedan det fastnat i packisen 1931 sågs flyta omkring utanför Alaska i mer än 30 år. Senast någon siktade det var 1969. Om ”Baychimo” har sjunkit eller nu fått sällskap av ”Ljubov Orlova” får vi kanske aldrig veta. Slut citat.

Nog är det spännande och nog finns mycket som behöver en förklaring.

 

Lösningen på gåtan hur Neandertalarna försvann är enkel.

Citat: Vi vet numera att det minst en gång förekom sex mellan en neandertalare och en modern människa. --- Spåren syns i vår arvsmassa än i dag, i form av ett par procent neandertal-DNA – framför allt hos människor med ursprung i Europa, Asien, Australien och Amerika. Slut citat.

Då det är länge sedan är spåren idag få men de finns bevisligen att den moderna människan förökade sig med Neandertalare. Med all säkerhet dog dessa ut genom att människan då som nu slog ihjäl de Neandertalare de stötte på.

Den moderna människan kanske även är betydligt mer våldsbenägen än Neandertalare var. Folkmord i vår tid fanns säkert för 35000 år sedan också.

Säkert tog de i första hand livet av männen och tog kvinnorna med sig som sexpartner eller i vissa fall som fruar.

Därigenom dog Neandertalarna ut efterhand. De utrotades.

DNA från de kvinnor den moderna människan tog med sig syns i våra gener än idag men till slut försvann merparten av arvsanlagen genom att de inte förnyades. Säkert hade arvsanlagen från Neandertalare varit betydligt högre procentuellt bland många människor för 25 000 år sedan än de är idag. Tiden utplånar sakta vad som en gång hände med den moderna människans gener.

 

Var blev den stora pensionsavgången - proppen Orvar - av?

Ännu talar en del partier om att vi får många lediga arbeten när 40-talisterna går i pension. Men sanningen är att de alla snart redan har gått i pension.

Största gruppen är född under första hälften av 1940-talet och de är redan pensionärer.  I år går personer födda 1947 i pension, de flesta går vid 65 år.

Om 3 år har alla gått i pension och då kommer vi till den sparsammare i antal, 50-talsgenerationen.

Pensionsavgången har därmed inte skapat fler arbeten.

Inte tror väl någon att1947-1950 års pensionsavgångar kommer att resultera i fler jobb?

Då gemenskapen försvann

Det var 2006 och riksdagsval. Nu kom en Allians av borgerliga partier till makten som omedelbart tog första steget bort från välfärdssamhällets dogm om att alla var lika mycket värda. Dogmen som varit att alla skulle ha en trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Det var något de såg rött av ilska på.

Man sänkte ersättningen i a-kassan till långtidsarbetslösa, som de såg som arbetsslöa. Ingen uppgradering av ersättningen skulle komma i framtiden, oberoende av inflation och prishöjningar. Nej, den ersättning som fanns då skulle sänkas till 65 %.  Därutöver och för att omdaningen av samhället skulle gå fort infördes i rask takt flera jobbskatteavdrag.

Den som hade arbete skulle gynnas, resten segregeras till ekonomisk fattigdom. Socialdemokraterna menade att det blev inte fler arbeten eller lättare för arbetslösa att få arbete för att ersättningen sänktes. Men de hade inte förstått att detta inte var anledningen till segregationen. Det var istället att konstruera ett samhälle av det gamla slaget, med bättre och sämre människor och klassificera människor i fack.

Man kunde inte gå hur långt tillbaks som helst, till trälsamhälle var omöjligt att gå. Men man tog ett steg som är häpnadsväckande. De som stod längst från arbetsmarknaden hamnade i slavliknande förhållanden som steg3, där de arbetade i ett slags åtgärd som heter jobb och utvecklingsgarantin.

Avskyn och förnedringen av arbetslösa som praktikanter blev istället 2-årsetapper av gratisarbetande till mycket låg ersättning. Istället fick den arbetsgivare som ordnade ett arbete för dessa personer, som arbetade gratis, bidrag av staten för sin arbetskraft på ca 5000 kr i månaden.

Sjuka sågs som inbillade sjuka om de var detta under en längre tid. Man kastade, efter almanackan, inte friskhet, ut dem i ingenting då sjukpenning och sjukersättning drogs in. De skulle, ansågs det, leva upp sina tillgångar o sedan förödmjukas med socialbidrag. Då kom säkert en del av dessa att söka sig ut på arbetsmarknaden genom sina kontakter ansåg man. Resten räknades inte som betydelsefulla och många tog livet av sig.

Om de mådde bra eller ej hade ingen betydelse, man körde över läkarutlåtanden och tog försäkringskassans handläggare som forna tiders Gestapo (dock utan vapenmakt) för att förverkliga omställningen.

Nu var många svenskar glada; vad var det vi sa, sa de: arbetslösa och sjuka är alla bedragare, klart det finns arbete till alla, och sjuka är inte sjuka, de är arbetsskygga.

Alliansen fick nytt mandat 2010. Leendet från dessa partier blev stort och genast började man tala om än mer jobbskatteavdrag. Ser någon likheten med denna syndabocksregeringspolitik i förhållande till den tyska 1930-talsregeringen?

Man utsåg syndabockar, då judar, som skulle segregeras. Här och nu; sjuka och långtidsarbetslösa.

Ser ni farorna?